Stening
Stening är en avrättningsmetod som använts genom hela den kända historien, och innebär att stenar kastas på den dömde tills han eller hon avlider. Bland annat tillämpades stening i Sumer, den äldsta kända kulturen i Mesopotamisk. I Bibeln nämns stening på många ställen, och det mest bekanta stället är Apg 7:59 där den förste martyren Stefanos stenas. I Koranen finns inget uttalat stöd för stening, men det förekommer andra kroppsstraff såsom piskning och handavhuggning. I haditherna föreskriver Muhammed däremot stening som bestraffning vid äktenskapsbrott.
Stening leder oftast till en långsam och plågsam död.
Stening i Bibeln
I Bibeln[1] (Endast Gamla Testamentet) finns det ett flertal uppmaningar att stena.
Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig. En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (3 Mos 20:26-27)
Herren talade till Mose: Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. (3 Mos 24:13-14)
Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas. (3 Mos 24:16)
Medan nu Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. Och då det inte var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, som Herren hade befallt Mose. (4 Mos 15:32-36)
Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. De skall säga till stadens äldste: ”Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.” Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta. (5 Mos 21:18-21)
Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel.
Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:20-21)
Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:23-24)
Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet. Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka. Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken.
De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken. De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor. (Hes 16:37-41)
Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. (Hes 23:46-47)
Stening inom islam
Ordet stening används inte i Koranen, men däremot finns det ett flertal hadither som beskriver hur Mohammed beordrar stening. Ett exempel:
- Dölj citerad text -
When Ma'iz bin Malik came to the Prophet (in order to confess), the Prophet said to him, "Probably you have only kissed (the lady), or winked, or looked at her?" He said, "No, O Allah's Apostle!" The Prophet said, using no euphemism, "Did you have sexual intercourse with her?" The narrator added: At that, (i.e. after his confession) the Prophet ordered that he be stoned (to death). (Volym 8, Bok 82, Nummer 113)
Ubada b. as-Samit reported: Allah’s Messenger (may peace be upon him) as saying: Receive (teaching) from me, receive (teaching) from me. Allah has ordained a way for those (women). When an unmarried male commits adultery with an unmarried female (they should receive) one hundred lashes and banishment for one year. And in case of married male committing adultery with a married female, they shall receive one hundred lashes and be stoned to death.”
(Sahih Muslim, Book 17: Number 4191[2])
Stening förekommer också än i dag som avrättningsmetod i vissa muslimska länder. Den dömde kan befinna sig i en grop eller grävas ned till midjan i marken, allt för att den dömde inte skall ha möjlighet att undkomma. Kvinnor kan grävas ned djupare eftersom steningen som sådan annars skulle kunna leda till att brösten exponeras, vilket ses som ett problem.
Källor
^ Bibeln.se, Svenska Bibelsällskapet
^ Sahih Muslim, Book 17: Number 4191, The Book Pertaining to Punishments Prescribed by Islam (Kitab Al-Hudud), University of Southern California
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Kvinnliga fångar i det ökända Evin-fängelset i Teheran fotograferade i juni i år, då internationella medier för första gången fick besöka fängelset.
Iranier stenas åter till döds
Publicerad: 6 oktober 2006, 05.48. Senast ändrad: 11 oktober 2007, 07.57
Sju iranska kvinnor och två män är i Iran dömda till döden genom stening på grund av äktenskapsbrott, uppger Amnesty International. Tillfälligt stopp för sådana dödsstraff infördes i Iran 2002. Men i maj uppges en man och en kvinna ha blivit avrättade genom stening.
Bland de dömda finns kvinnor som misshandlats, tvingats till prostitution eller nekats skilsmässa.
Fyrabarnsmamman Ashraf Kalhori, 37, fängslades 2002 och har suttit i Evin-fängelset i Teheran sedan dess. Hon är dömd till döden genom stening.
Bakgrunden till Ashraf Kalhoris öde är att hon försökte få skilsmässa, men nekades detta av en domare. Hennes man råkade i gräl med en granne, Mahmoud Mirzaei, som dödade maken.
Ashraf Kalhori beskylldes av polisen för att ha haft en affär med grannen, något hon först erkände men sedan tog tillbaka. Barnen, nu mellan 9 och 19 år, har hon inte sett sen hon greps för fyra år sedan. Hon är också dömd till femton års fängelse för medverkan till mord.
Men otroheten ska straffas med döden och avrättningen av fyrabarnsmamman var tänkt att verkställas i juli. Men hennes advokat, Shadi Sadr, lyckades få uppskov och har överklagat domen, enligt Amnesty International.
I iranska fängelser sitter sex olyckssystrar och två olycksbröder till Ashraf Kalhori. Dödsdomarna har kommit till Amnesty Internationals kännedom via iranska människorättsaktivister.
– I några fall har advokaterna lyckats få uppskov eller resning, säger en expert vid Amnestys
huvudkontor i London.
Två av de dödsdömda uppges ha blivit tvingade till prostitution, som exempelvis den misshandlade Kobra Najjar vars man var heroinmissbrukare. En kund till henne dödade den drogberoende mannen. Mördaren dömdes till döden (dock inte genom stening) men benådades av offrets familj sedan han betalat kompensation, eller blodspengar, till dem.
Kobra Najjar dömdes till åtta års fängelse för medverkan till mordet på sin man och till döden genom stening för otrohet. Hon har avtjänat sitt fängelsestraff och dödsdomen kan verkställas när som helst.
En nådeansökan har lämnats in för Kobra Najjar, uppger Amnesty som genom en internationell kampanj mot steningsstraffen hoppas kunna rädda de dödsdömda i Iran. Stening strider mot den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har ratificerat.
Men grundregeln i den iranska strafflagen är att gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott straffas med döden genom stening (dock med några undantag, exempelvis för gifta kvinnor som har en affär med en minderårig). Ogifta får ett relativt sett ”lindrigare” straff i form av piskrapp.
Men steningsdöden för den som är gift och otrogen ska verkställas på det mest plågsamma tänkbara sätt: den dödsdömda grävs ned i marken och stenarna som kastas ska enligt strafflagen ”inte vara så stora att de kan döda en människa genom ett eller två kast, och inte heller så små att de inte kan kallas för stenar”.
Några bilder av de dödsdömda har Amnesty International inte fått tillgång till.
År 2002 utfärdade rättsväsendet i Iran ett moratorium (tillfälligt stopp) för avrättning genom stening. Men enligt Amnesty avrättades en man och en kvinna på detta vis i maj i år vid en begravningsplats i Mashhad i östra Iran.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. Enligt Amnesty International är dödsstraff genom stening för otukt (när en gift person är otrogen) inskrivet i strafflagen i sex länder: Afghanistan, Iran, Förenade arabemiraten, Jemen, norra delen av Nigeria samt Sudan.
– Men på senare år känner vi endast till att sådana straff har verkställts i Afghanistan och Iran, säger Elisabeth Löfgren, presschef på Amnestys svenska sektion.
Koranen rekommenderar piskrapp för otukt. Dödsstraff för otukt omnämns i de omtvistade haditherna, berättelserna om profeten Mohammeds lära och leverne.
Enligt en modern islamisk rättstolkning måste sharialagen omtolkas till sin samtid. Turkiet försökte för två år sedan kriminalisera otrohet inom äktenskapet och straffa det med upp till tre års fängelse, men förslaget drogs tillbaka efter inhemsk och utländsk kritik.
I Iran är dödsstraff genom stening synnerligen omtvistat, inte minst bland advokater och människorättsförsvarare, men också bland dissidenter inom det shiitiska prästerskapet. Repressionen mot oliktänkande mullor är dock hård. Det finns särskilda domstolar för präster, där regimkritiska mullor riskerar att dömas till fängelse.
Modernisterna inom prästerskapet i Iran har en annan syn än regimen på frågor som rör kvinnors rättigheter, demokrati och den islamiska strafflagen.
Vid islams födelse, på 600-talet, var det bibliska inflytandet starkt på den Arabiska halvön, med dess öga för öga och tand för tand.
Islams födelse innebar också ett steg framåt i rättstolkningen jämfört med tidigare gamla stamtraditioner.
Stenades till döds av sin make
Afghanska kvinnor på väg genom Kabul. En kvinna stenades till döds för otrohet.
Foto: reuters
Kvinna dömdes för otrohet – älskare fick hundra piskrapp
Hon dömdes för otrohet. På söndagen blev Amina stenad till döds av sin äkta man. Påstådde älskaren fick hundra piskrapp.
29-åriga Amina är inte unik, men hon är den första kvinnan som blivit stenad sedan president Hamid Karzai kom till makten i Afghanistan.
I Argodistriktet där Amina bodde, var det tidigare vanligt att både män och kvinnor straffades med piskrapp och stening, men sedan talibanstyret försvann 2001 har ingen kvinna dödats på detta sätt.
Enligt polisen dömdes Amina till döden för äktenskapsbrott, som är olagligt enligt afghanistansk lag, och polischef Saha Jahan Noori säger till tidningsbyrån Reuters att straffet också verkställdes på söndagsmorgonen.
Stenades av egna maken
En reporter från BBC i Afghanistan berättar att kvinnans man nyligen kom hem efter fem år i Iran. Kvinnan ville då skiljas eftersom mannen inte kunde försörja henne. Som svar på detta anklagade då mannen kvinnan för otrohet, uppger BBC.
Enligt vittnen blev Amina utdragen från föräldrarnas hus av tjänstemän och stenades sedan, framför ögonen på vem som helst som ville titta, till döds av sin egen man. Hennes påstådde älskare kom undan med hundra piskrapp.
Även i andra länder, som exempelvis Iran och Nigeria straffas otrohet med piskrapp eller offentlig avrättning genom stening.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Systrarnas dom: stening till döds
Domen ändrades från 99 piskrapp till döden
De iranska systrarna Zohreh och Azar dömdes till 99 piskrapp för ”olovligt umgänge” med ett par män.
Men den ena kvinnans make var inte nöjd med straffet – och ärendet togs upp på nytt.
Detta har nu lett till att kvinnorna kommer att stenas till döds.
Det var en makens egen film, tagen med en övervakningskamera i hemmet, som fick högsta domstolen i Teheran att ta upp fallet på nytt. Bilderna visar systrarna Zohreh, 27, och Azar, 28, aom umgås med ett par män.
Straffades för "olovligt umgänge"
Zohreh och Azar dömdes först till piskstraffet för ”olovligt umgänge”, men i Högsta domstolens dom ändrades rubriceringen till otrohet - med stening som påföljd.
Kvinnorna medger att de varit tillsammans med männen, men förnekar att det skulle röra sig om någon sexuell relation.
– Jag är lärare och älskar mitt arbete men min man hindrade mig från att gå till jobbet. Han var alltid misstänksam och påstod att jag var otrogen, säger 27-åriga Zorheh till iranska tidningen Etemad, uppger aftenposten.no.
Amnesty protesterar
Kvinnornas försvarsadvokat Jabbar Solati protesterar mot beslutet.
– Domaren har inte tagit del av juridiska bevis som motbevisar påståendena om otrohet, säger Solati till Etemad.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. 2002 gick ayatolla Mahmoud Hashemi Shahroudi, dåvarande högsta ledaren för domstolarna i Iran, ut med ett moratorium, som kan göra att stening blir allt mer sällsynt. Men trots detta tillämpas dödstraffet fortfarande.
Amnesty vill förbjuda dödsstraff. När fallet med Zohreh och Azar blev känt för Amnesty iscensattes en så kallad blixtaktion som syftar till att få människor att protestera mot domen.
– Vi kräver att straffet omvandlas och att systrarna inte döms till döden, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare för Amnesty till aftonbladet.se.
Elva personer väntar på döden
Enligt Amnesty avrättades minst 177 människor i Iran under 2006, vilket är en ökning från tidigare år. I början av 2006 stenades en man och en kvinna till döds för att de ska ha haft en utomäktenskaplig relation. Några månader senare drabbades en annan man av samma öde.
– En kvinna var också anklagad för att ha varit otrogen men så vitt vi vet lever hon men sitter fängslad tillsammans med ett av sina barn, säger Elisabeth Löfgren.
Enligt Amnesty väntar nio kvinnor och två män i Iran på att få sin dödsdom verkställd.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
13-årig flicka stenades till döds – för att hon anmälde våldtäkt
Som privatperson kan du pressa regeringen att ta upp frågan om stening på internationell nivå.
Det är bästa sättet att nå förändring, tror svenska Amnesty efter att en 13-årig flicka stenats till döds i Somalia.
I måndags stenades Aisha Ibrahim Duhulow, 13, till döds inför tusentals människor.
Hennes brott var, enligt Amnesty International, att hon försökt anmäla en våldtäkt.
Flickans öde har upprört en hel värld.
Straffet anses vara ett av de grymmaste en människa kan få. Än värre blir det med tanke på flickans ringa ålder.
Regering utan kraft
Händelsen inträffade i Kismayo, Somalia. Gärningsmän är, uppger Amnesty International, den islamistmilis som innehar makten i staden. Och det är just där det verkliga problemet ligger, menar Ahmed Muhammed, ordförande i den svenska föreningen Somaliskt Forum.
– Det som hänt är djupt tragiskt, vi reagerar väldigt starkt på det. Kismayo ligger i en förhållandevis stabil region, ändå kunde det ske. Men det beror på att övergångsregeringen inte har makt att stå emot de islamistiska krafterna. De kan inte förhindra att sådant här händer, säger han.
Fattigdom problemet
Han menar att det huvudsakligen var ungdomar som genomförde steningen. Troligtvis är de kopplade till någon terroristorganisation.
– Problemet är den enorma fattigdom som råder i landet. De unga har ingenting att göra, inga jobb att gå till om dagarna. Landet måste komma på fötter om man ska få bukt med problemet.
Ahmed Muhammed berättar att han har två barn hemma. Att förklara för dem vad som hänt är en i det närmaste omöjlig uppgift.
Svårt att tro
– Det är svårt, de förstår inte vad som har hänt. De kan inte tro att människor kan göra något så grymt, säger han.
Genom Somaliskt Forum arbetar han för att förändra situationen i landet. Tillsammans arrangerar de workshops och håller debatter.
Försoningprocessen i Somalia måste påskyndas, menar han.
– Annars kommer fler liknande händelser att inträffa i framtiden.
"Pressa din regering”
Katarina Bergehed, kvinnorättsexpert vid svenska Amnesty, menar att det viktigaste sättet för att nå förändring är att synliggöra problemet och aktivt protestera mot det.
– Så länge det får ske i det tysta kommer ingenting att förändras. Inget land vill egentligen visa att kvinnor förtrycks och straffas på det här sättet.
Hon menar att man som privatperson kan pressa riksdagsledamöter och regering så att de fördömer oacceptabla handlingar i internationella sammanhang.
”Barbariskt straff”
– De kan ta upp frågan i EU och FN. Jag tror att det krävs internationella protester varje gång något sådan här sker.
Katarina Bergehed fortsätter:
– Stening är ett barbariskt straff. Händelsen i Somalia är ett brott mot såväl barns som kvinnors rättigheter.
Steningen av Aisha Ibrahim Duhulow utfördes enligt Amnesty International av ett 50-tal män. Omkring tusen personer ska ha bevittnat tragedin. Då några av dem försökte ingripa öppnade milisens vakter eld och dödade en liten pojke.
Försökte anmäla våldtäkt
Uppgifter om bakgrunden till det inträffade går isär. Talesmän för islamisterna säger till lokala medier att flickan hade erkänt äktenskapsbrott och var ”nöjd” med att straffas enligt islamisk lag.
Enligt Amnestys källor hade hon försökt anmäla att hon blivit våldtagen, varpå milisen grep henne i stället för gärningsmännen.
Islamistmilisen tog i augusti kontrollen över Kismayo från regeringsvänlig klanmilis.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Låt henne inte stenas till döds Sakine Mohammadi Ashtiani, är dömd 2010 till dömd till döden med stening , läs DN artiklar.
HOTAD Roonak Shahbaz Panahy, 31, riskerar att stenas om hon tvingas tillbaka till Iran, skriver Kurdo Baksi.
Kurdo Baksi: Sveriges anseende fläckas när vi avvisar hedersvåldsoffer
Den 31-åriga mamman Roonak Shahbaz Panahy är en jagad, mordhotad och rättslös kvinna såväl i sitt födelseland Iran som i Sverige där hon har sökt en fristad.
Låt mig presentera ett människoöde som bara är en pil i migrationsstatistiken.
Roonak reste in i Sverige den 17 mars 2005 och ansökte om asyl den 28 april 2005.
Båda hennes före detta män har, under tiden hon varit gift, misshandlat henne i Iran. Roonaks son, född 2001, lever med sin far i Iran. Efter skilsmässorna har båda männen trakasserat och hotat Roonak till livet.
Trots Roonaks polisanmälan har myndigheterna inte vidtagit några åtgärder för att skydda henne eftersom hennes problem med maken inte är ”samhällets problem”.
En misshandlad kvinna har ingen betydelse i Iran oavsett om hon utsätts för ”partnervåld” eller så kallat ”hedersrelaterat” våld. Ändå finns skillnader. Den stora skillnaden är att vid ”partnervåld” handlar det om en ensam partner som gör fel. Partnern har inte stöd av sin familj och vänner.
Vid ”hedersrelaterat” våld, däremot, stöds våldet och kan till och med vara sanktionerat av familjen, vännerna och samhället.
De svenska asylmyndigheterna har gett kalla handen till den skyddsbehövande Roonak.
Migrationsverket anser att hon har fått det stöd hon behöver från de iranska myndigheterna och att hennes anmälan har tagits på allvar.
Detta är inte sant. Hedersrelaterade hot och våld tas inte på allvar i Iran. Det iranska rättsväsendet kan inte jämföras med den västerländska och fungerar inte normalt. I hedersrelaterad misshandel och trakasserier saknar kvinnor alla rättigheter. Man behöver inte vara expert på Teheranregimen för att inse att rättsväsendet alltid är på männens sida i Iran.
De svenska asylmyndigheterna borde ta Roonaks situation och vädjanden på allvar. Sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala i januari 2002 har vi i Sverige livligt diskuterat hedersmord och alla människors lika värde. Exempelvis organiserade den svenska regeringen i december 2004 en internationell konferens i Stockholm om hedersmord och dess offer.
Sverige har i flera internationella dokument åtagit sig att stödja kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, och i de senaste ändringarna i asyllagstiftningen anses även hedersfrågan vara ett kriterium för asylbeviljan i Sverige. Sverige lever ändå inte upp till internationella konventioner.
Med Roonak-fallet tycks de svenska asylmyndigheterna ännu en gång svika kvinnor som flyr sitt land på grund av hedersrelaterat våld. Offren för hedersrelaterat våld bör inte lämnas ensamma åt sitt öde. Det är allas vår uppgift att hjälpa dessa förföljda och rättslösa kvinnor.
Det är glädjande att regeringen 2007 avsatte 50 miljoner kronor i arbetet mot hedersrelaterat våld, men att avvisa kvinnor till hedersmord är ansvarslöst!
Roonak tillhör en känd kurdisk familj. Hennes far avrättades av den iranska regimen på grund av aktiviteter i en i Iran förbjuden politisk organisation.
Roonak har ingen framtid i Iran och nekas till exempel fast arbete på grund av sin familjs politiska historia.
Roonak har även i Sverige fortsatt sin politiska kamp mot den iranska regimen. I Sverige har hon engagerat sig i den kurdiska rörelsen och arbetade länge i Stockholm på tv-kanalen Rojhelat som nyhetsuppläsare. I sändning mottog Roonak telefonsamtal, fax och mejl från kurder, särskilt i Iran.
Att medverka i en oppositionell tv-kanal betraktas som ett stort brott av Teheran-regimen.
Journalisterna Adnan Hassanpour och Hiwa Butimar som har skrivit kritiska artiklar om den iranska regimen är nu dömda till döden och kan avrättas när som helst.
Nu har migrationsmyndigheter och domstolar nekat Roonak en fristad i Sverige. Både jag och hennes advokat Olle Hancock tycker att detta är märkligt och oacceptabelt.
Sveriges goda anseende ifråga om mänskliga rättigheter befläckas alltmer. I enlighet med 4 kap. 1§ utlänningslagen känner Roonak ”välgrundad fruktan för att förföljas på grund av sin ras, sin politiska uppfattning och sitt kön”.
Låt inte Roonak stenas till döds i Iran!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Religioner har ingen plats i det moderna samhället
Det stod för några dagar sedan om en imam som fick PSYKBRYT under en barnbegravning eftersom det låg en nalle jämte pojken i kistan. Föräldrarna vägrade ta bort den så det slutade till sist med att imamen i vredesmod lämnade hela ceremonin.
Först tänker jag fint att det förstås inte är islam i sig som det är fel på utan bara just den där imamen, bla bla bla. Men sedan tänker jag att nej, det är visst islam det är fel på. Och kristendomen också för den delen, och judendomen, och typ alla andra religioner. Jag är trött på att man måste vara snäll och vidsynt och förstående mot folk som är dumma och trångsynta och oförstående. Det är som att de kommer undan med vad för svinerier som helst bara för att det handlar om tro.
Religionen säger: Bara genom att fjäska för gud får mänskan ett värde, och vill du ligga riktigt bra till skall du även pracka på andra guds vilja. Då kommer du till paradiset där du sedan kan ligga på ett moln och gona dig medan de som varit olydiga torteras i helvetet. Änglarna spelar harpa 24/7 och dränker ljudet av de förtappades plågade skrik därnedifrån.
Mm, ni hör ju själva, hela sagobygget är så pinsamt och efterblivet och psycho. Religionen hör inte hemma i ett modernt samhälle. Det är nog därför en del andliga vägledare övergett sin tro och numera mest påminner om nån sorts sämre psykologer. Jag tänker på det när jag läser en tanttidningsspalt där man kan ställa frågor till en präst. I det här numret är det en kvinna som ligger med sitt ex fastän han har en ny tjej, och hon undrar vad hon skall ta sig till. Prästen svarar typ att ojsan, det där låter krångligt men så kan det bli med gamla relationer, det är viktigt att man inte anklagar sig själv.
Men sanningen är ju att enligt religionen så borde den där kvinnan visst anklaga sig själv. Hon är en hora och skall få ögonen utrivna och händerna avhuggna, ja kanske rentav stenas till döds, så lär oss Bibeln. Guds vilja är ju evig och oföränderlig. Och pallar man inte att stå upp ens för något så grundläggande som de tio budorden så kanske man inte skall vara präst.
Till högre makter vänder sig mänskor när de är i nöd. Då vill de ha svar, inte en tafatt klapp på axeln. Det förstår inte den svenska kyrkan, den är helt förvirrad och har tappat greppet nu när den inte längre kan härska genom att hota med helvetet. Och jag kan inte låta bli att njuta av hur denna forna tyrann förödmjukar sig med fika till självkostnadspris, och kvinnliga präster som välsignar queerfolk, och kristna popband som sjunger att Jesus loves you. Hahaha. Det är så smärtsamt tydligt att religionen behöver mänskorna långt mer än mänskorna behöver religionen. Och vad vore väl en imam utan undersåtar?
Kärlek är inte namnet.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar