Klick !
http://bigpicture.ru/?p=64625#more-64625
Idag är kvinnlig omskärelse förekommer i 30 länder, främst i Mellanöstern och Afrika. Den läkare som utför könsstympning, säger att det finns många anledningar till detta förfarande - från religiös tro för att förebygga uppkomsten av livmoderhalscancer. Detta är dock inte tillräckligt goda skäl att äventyra kvinnors hälsa, och i synnerhet barn. Ofta läkningsprocessen är lång och kan blandas. Själva förfarandet kan orsaka blödningar och infertilitet, och ibland leder till döden.
För att hedra födelsedagen av profeten Muhammed 284 familjer från Jakarta har de materiella medel för att se till att deras döttrar deltog i en massa omskärelse. Vinnaren av ett stort antal fotografiska tävlingar Stephanie Sinclair besökte ceremonin och inbjuder oss att se dessa hemska bilder.
1. 9-månader gammal flicka och väntade på sin tur att omskärelse. (Stephanie Sinclair)
2. Familjer 284 flickor som fått pengarna för massa omskärelse för att hedra födelsedag av profeten Muhammed. Flickorna och deras familjer samlades i den stora salen innan ceremonin, som traditionellt inleds med en bön. (Stephanie Sinclair)
3. En av flickorna förbereder för omskärelse förfarandet. (Stephanie Sinclair)
4. I Asien, kvinnlig omskärelse är fortfarande levande tradition i några samhällen på Filippinerna, Malaysia, Pakistan och Indonesien. Samt dess praxis i Förenade Arabemiraten, södra Jemen, Oman och Bahrain. I Latinamerika kan kvinnlig omskärelse finns i Brasilien, östra Mexiko och Peru. (Stephanie Sinclair)
5. En av flickorna efter behandlingen. Läkare satte på sig speciella trosor, men det garanterar inte en snabb läkning. (Stephanie Sinclair)
6. Läkare använda sax för att skära av huven och huvudet av klitoris. Världshälsoorganisationen, WHO, ritualen värdelös, och fördömer den. (Stephanie Sinclair)
Juli. I vissa länder kan en flicka gifta sig och bära smycken endast efter omskärelse. I foto: flickan förbereder sig för omskärelse förfarandet. (Stephanie Sinclair)
8. Läkare förbereda verktyg för omskärelse förfarandet i grundskolan. (Stephanie Sinclair)
9. I vissa länder där bruket av kvinnlig omskärelse, kan man anta att om en kvinna inte har passerat genom detta test, då är det orent, för ivrig och kan inte riktigt engagera sig i jordbruket. Det är också troligt att oomskurna kvinnor inte kan föda en pojke. (Stephanie Sinclair)
10. En av flickorna efter omskärelse. (Stephanie Sinclair)
11. Den främsta orsaken till kvinnlig omskärelse - en religion. I vissa länder tror man att oomskurna flickor inte är korrekt kan rengöras efter urinera, och bön "oren" inte kommer att höras. (Stephanie Sinclair)
12. Sedan 1997 förbjöd Egypten kvinnlig omskärelse utom i fall av "medicinsk nödvändighet". Vissa läkare fortsätter att göra operationen, med denna ursäkt. Operationen, som utförs av en barnmorska hemma, mycket billigare än i kliniken. Det är därför många väljer den här metoden, trots att han ofta dödlig, eftersom en sådan operation vinning utan desinfektion och anestesi. (Stephanie Sinclair)
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
för att se bilder,besök
http://bigpicture.ru/?p=64625#more-64625
Omskärelse;
SÅ GÅR KÖNSSTYMPNINGEN TILL.
2. 1 Operationen i landsbygd.
Det första man gör när en flicka ska opereras, är att föra henne till en avskild plats. De assisterande lägger då henne i en halvliggande ställning med benen isär, och håller fast henne hårt i armar och ben. Hygien och bedövning är inget att tala om ute i landsbygden, men bland vissa folk får flickan bada i kallt vatten innan operationen, för att mindre känna smärtan.
Men det hjälper knappast.
De assisterande är kvinnor, ofta modern och andra kvinnliga släktingar, och själva operatören är oftast en gammal dam, som har god erfarenhet av detta. Män får inte närvara i samma rum som operationen utförs i.
Flickan får en tygtrasa eller liknande att ha mellan tänderna, för att undvika att hon ska bita av sig sin tunga. Själva ingreppet genomförs med ett vasst instrument, det kan vara ett rakblad, en glasskärva, en krossad flaskhals, en skarp sten eller en specialgjord kniv för just detta ändamål.
Redskapen är ofta inte rengjorda.
Operatören skär av klitoris ända in till benet, och tar sedan bort återstående mjukdelar. Det blöder förskräckligt mycket, flickan skriker i outhärdlig smärta, och kvinnorna börjar sjunga för att överrösta flickans skrik. Om flickan svimmar, blåser kvinnorna Pili-Pili i hennes näsborrar för att få henne att vakna.
Tortyren är än ej över, operatören skär bort de inre blygdläpparna, och skrapar sedan bort skinnet från insidan av de yttre blygdläpparna. Till sist sluter operatören samman de yttre blygdläpparna och syr fast dom vid varandra med långa taggar från buskar, som fungerar ungefär som säkerhetsnålar.
Endast en trång öppning lämnas kvar för att urin och menstruationsblod kan komma ut, och ofta stoppas en träpinne in för att förhindra att hålet växer ihop helt. Ju mindre öppning, desto mer är flickan värd, anser somalierna.
Efter operationen tvättas området med vatten, och operatören lägger läkande örter på såret, som sedan täcks med löv eller liknande.
Flickan ställer sig upp, och ett stadigt bandage viras runt benen från knäna upp till midjan. De kommande 14 till 40 dagarna får flickan ligga helt orörlig, tills att såret läkt.
Denna könsstympning kallas för infibulation, som är den värsta sorten av kvinnlig omskärelse och är mycket vanlig i Somalia, Djibouti och Sudan . Denna form av könsstympning är däremot den minst praktiserade i Världen med sina 15 %.
Oftast utförs infibulationen när flickan är i 4-8 års åldern.
2. 2 Operationen på sjukhus.
Det har blivit allt vanligare att föräldrar låter sina barn bli opererade på sjukhus, förutsatt att det är tillåtet i landet, och att dom har råd med det. Denna metod är mer hygienisk, men för dess skull inte mindre smärtsam än att bli opererad hemma på skinnfållen.
Läkaren ger lokalbedövning, men räcker oftast inte till. Sedan utförs ingreppet med kirurgiska instrument, och man är väldigt noggrann med att hela tiden badda området med desinficerande vätska, för att undvika onödiga skador. De fysiska konsekvenserna blir ofta desamma som när man opererats hemma, dock i mindre utsträckning.
KVINNAN ÄR OCKSÅ MÄNNISKA.
3. 1 Konsekvenserna för en omskuren kvinna.
Kvinnor kan få allvarliga, kroniska konsekvenser såsom Cystor och tumörer. Kraftiga blödningar är en mycket ofta förekommande komplikation. Det kan i värsta fall leda till Anemi , allvarliga avsvimningar, och i vissa fall kan kvinnan t o m avlida.
Chock, tillbakahållen urin, och infektioner på närliggande organ är mycket vanliga. Kallbrand och stelkramp förekommer också. Kvinnan får problem med att kissa, menstruationerna blir plågsamma och långdragna, eftersom vätskan endast kan komma ut i mycket små mängder.
Förlossningen blir mycket mer komplicerad än normalt, och man måste ofta öppna upp slidan för att barnet över huvudtaget ska ha en chans att komma ut. Efteråt kan hålet sys till den storlek det hade innan.
Sterilitet kan också bli en följd av omskärelsen, därför går kvinnorna ofta i ångest före sitt första barn, för om kvinnan inte kan få barn förskjuter mannen henne direkt, och kvinnan förlorar sitt värde. Man kan inte njuta av sex på samma sätt som en oomskuren kvinna.
Det är svårt att veta hur flickor påverkas psykiskt efter en omskärelse, men den antas göra flickor mer skygga och ge dem känslor av mindervärdighet. Depressioner, ångest, och kronisk lättretlighet kan också bi konsekvenserna efter en omskärelse. Inte minst är den en traumatisk upplevelse för flickor, och kommer att följa dem genom hela livet.
3. 2 Kvinnans roll i allmänhet.
Kvinnorna ska hålla sig innanför hemmets väggar. Det är mannen som tar hand om kontaktpunkter, och är den som har tillåtelse att ha relationer utanför hemmet, medan kvinnan endast får finna sin trygghet och identifikation i hemmet och familjen.
Kvinnor bör inte visa sig för någon man utom i nödfall och för de närmaste släktingarna. Kvinnor bör inte inta föda inför någon man, inte ens sin egen make.
När kvinnor, vid få tillfällen, tillåts att gå ut bör de ha slöja för att dölja ansiktet. Dessa regler går ut på att kvinnorna ska verka passiva och underordnade och avskilda från männen.
Kvinnor som anklagas för äktenskapsbrott kan utan vidare mördas av sina manliga släktingar, utan att dessa bestraffas. Om en man på brölloppsnatten upptäcker att hans hustru inte är jungfru, kan han omedelbart skjuta bort henne.
Kvinnan är en symbol för hela släktens renhet, och därför kan en familj tvingas flytta till en annan trakt, för att en kvinna i familjen brutit mot en regel.
Enda gången kvinnan kan ha inflytande och kunna bestämma över något, är då det är hennes tur att befalla över sina barn.
Om kvinnan skulle fördrivas ur familjen är hon ur familjen för alltid. Enda utvägarna för sådana kvinnor är självmord eller landsflykt.
4. TRADITIONEN OCH DESS INNEBÖRD.
1 Varför utförs kvinnlig omskärelse?
En flera tusen år gammal tradition säger att kvinnor ska omskäras. Egentligen vet man inte varför, utan orsaken har fallit i glömska eftersom man har gjort det under så lång tid. En Afrikansk kvinna beskriver traditionen:
- Det är som en kedja, som sträcker sig långt, långt tillbaka, och vi kan inte bryta den nu, alla väntar sig att omskärelsen ska ske, så vi måste fortsätta.
För dom är omskärelsen något man alltid gjort, och något man måste fortsätta med. Denna förklaring är konkret och helt godtagbar för kvinnorna i Afrika.
4. 2 Syftet med kvinnlig omskärelse.
En kvinna måste gifta sig, och är man inte jungfru blir man inte gift.
Omskärelsen är ett bevis på jungfrudomen , och är man inte omskuren betraktas man som prostituerad . Man blir utstött ur den sociala gemenskapen, ingen vill ha något med en att göra.
Syftet med infibulationen sägs vara att skydda sig själv, för den kvinnliga sexualiteten menas vara mycket farlig, hon måste skydda sig själv från sexuella övergrepp och även mot sina egna drifter. Infibulation förhindrar kvinnan att ha otillåtna samlag, och att få oönskade barn, för släktens blod får bara blandas med dem som släkten godkänt under strängt kontrollerade former.
Här nedan följer några argument som Afrikanerna för:
”- det är vackrare, när det är slätt och inget står ut.
– det är lättare att hålla rent.
– mannen förlorar sin potens om han är tillsammans med en oomskuren.
– kvinnor, som inte får klitoris borttagen, kan drabbas av vansinne.
– flickor lär sig utstå smärta, och blir modiga.
– det underlättar förlossningen, eftersom klitoris kan täppa till vagina och tvinga ut fostret genom anus.
–det pojkar får utstå, måste även flickor genomgå”.
4. 3 Islams roll och synpunkt.
Omskärelsen nämns inte i Koranen, varken den kvinnliga eller den manliga. Däremot nämns den manliga omskärelsen i andra heliga muslimska skrifter, men fortfarande nämns inget om den kvinnliga. Två av de främsta muslimska ledarna utvecklade islams syn på kvinnlig omskärelse, då de rekommenderar den för kvinnans skull men de säger inte att det är ett tvång.
De rekommenderar också sunnaomskärelsen , som är den minst drastiska varianten av omskärelse, för att profeten Muhammed en gång lär ha sagt ”skär inte bort alltihop” då han passerade en kvinna som höll på att omskära sin dotter.
Men trots detta anser de muslimska länderna i Afrika att den faraoniska omskärelsen är Allahs vilja. Omskärelsen på kvinnorna hjälper även till att göra kvinnan så som den muslimska traditionen anser de bör vara, d v s underordnad, passiv och anspråkslös.
Men kvinnlig omskärelse utövas inte bara i muslimska länder, utan också i vissa kristna. Och vissa muslimska länder i Afrika praktiserar inte heller detta. Så kvinnlig omskärelse har inte sitt ursprung i den muslimska världen. Man tror att seden fanns i Afrika och på Arabiska Halvön långt innan islam gjorde intrång.
5. ÅTGÄRDER I AFRIKA, VÄRLDEN OCH SVERIGE.
5. 1 Förbudet i Afrika.
Man lagstiftade förbud mot kvinnlig omskärelse i vissa Afrikanska länder (Egypten, Sudan, Ghana m.fl.) utan framsteg. Lagarna efterföljdes inte, troligtvis för att omskärelsen är en så viktig del av livet. Kvinnor som lät sina barn bli omskurna fick både betala böter, och sitta i fängelse i upp till sju år.
Detta ledde till att man började omskära sina barn i smyg, och man vågade inte söka läkarhjälp när komplikationer uppstod. Detta ledde i sin tur att dödligheten blev större, och skadeverkningarna flera. Lagen ”glömdes” då bort av myndigheter och allmänheten, man ansåg att det var bättre att omskärelsen skedde öppet än i smyg, eftersom skadorna blir mindre.
5. 2 Organisationer som arbetar emot.
Flera organisationer arbetar emot kvinnlig könsstympning, men den största av de alla är nog FN. De har en ambassadör på det området, Waris Dirie, som själv blivit omskuren, och flydde från sitt land när hon skulle giftas bort med en sextioårig gubbe.
Hon hamnade till slut i London, blev upptäckt av en modellagentur, och till slut även FN-ambassadör för WHO (Världshälsoorganisationen) som arbetar aktivt emot kvinnlig könsstympning.
WHO räknar med att ca 130 miljoner kvinnor i världen är stympade, och att ca 2 miljoner flickor stympas varje år, detta motsvarar ca 6000 varje dag. WHO har arbetat mot kvinnlig könsstympning sedan början av 1950 talet, och deras främsta sätt att förhindra omskärelsen är att gå ut och informera människorna så gott det går.
Det finns även andra organisationer som arbetar mot detta; RISK (Riskföreningen Stoppa Kvinnlig Könsstympning) som främst arbetar mot könsstympningen i Sverige. SIDA, som arbetar mot könsstympningen i hela världen. Även EU har förbjudit detta inom sina medlemsländer.
5. 3 Sker kvinnlig omskärelse i Sverige?
Kvinnlig omskärelse sker i Sverige alltmer som afrikanska invandrare flyttar hit. År 1982 i juli månad, stiftades en lag i Sverige som förbjöd kvinnlig könsstympning. Detta skedde främst för att invandringen från Afrika ökade just då. År 1999 skärptes den lagen, eftersom det fortfarande förekom.
Nu är det även förbjudet att könsstympningen utförs utomlands, där det är tillåtet, och inte bara förbjudet att omskära flickor i Sverige. Hittills har ingen dömts för brottet, men Socialstyrelsen misstänker att det fortfarande sker i smyg.
Idag lever ca 20 000 invandrare från afrikanska länder, där könsstympningen är tradition, i Sverige. Och de flesta väljer att avstå från infibulationen, däremot tycker de att det är okej med den lättaste formen av könsstympning: sunnaomskärelse.
Den kvinnliga omskärelsen sprids alltmer eftersom invandrare från ursprungsländerna i Afrika flyttar till andra länder i ....
Alem Zemo ha gjort film
världen men som också är ett reellt hot för många unga invandrarkvinnor i Göteborg.
- Könsstympning är inget enhetligt fenomen, utan förekommer i många olika varianter och med minst lika många motiveringar, säger Alem Zemo som har producerat den 30 minuter långa filmen.
Kvinnlig könsstympning förekommer i ett bälte rakt över Afrika söder om Sahara, men också i vissa länder i Mellanöstern och i Asien.
Själv kommer Alem Zemo från Eritrea, och bara där skiljer sig övergreppet åt beroende på var i landet man bor.
Olika grader av grymhet
- Uppe i de höglänta områdena har man ett tillvägagångssätt, medan man i låglandet använder en ännu grymmare metod. Men kvinnorna tror ofta att det de själva blivit utsatta för är det som gäller för alla kvinnor, överallt, och att det är så det skall vara, säger Alem Zemo.
Även bland svenskar finns ofta en stereotyp bild av vad kvinnlig könsstympning innebär, så behovet av upplysning är stort. Därför bestämde man sig på Sesamhuset i Gunnared, ett kunskapscenter för frågor kring sex och samlevnad, att göra en informationsfilm.
Dubbad till fem språk
- I filmen tar vi upp medicinska, sociala, religiösa, kulturella och juridiska, aspekter av könsstympning och intervjuar förutom medicinsk expertis bland andra en ung tjej och en ortodox präst i Göteborg som båda arbetar aktivt mot könsstympning, säger Alem Zemo som har arbetat med filmen sedan i februari i år.
På tisdag klockan 20.30 visas filmen i tv på Öppna kanalen, och i repris på torsdag och söndag klockan 18.30. Sedan ska den ut på skolor, fritidsgårdar och olika föreningar för att fungera som diskussionsunderlag.
Filmen finns dubbad till tigrinja, amarinja, somaliska, engelska och arabiska.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Waris Dirie
Waris Dirie
Waris Dirie, född 1965 i Somalia, är fotomodell, författare och FN-ambassadör. Hon är numera bosatt i Wien, Österrike. Hon försvann mystiskt den 5 mars 2008, men återfanns 7 mars 2008.
Barndom
Waris Dirie föddes i den somaliska öknen 1965. Hennes familj var nomader och hon arbetade hårt redan vid sex års ålder med att vakta djur. Familjens hem bestod av en flätad hydda som var lätt att plocka ihop och transportera på kamelrygg när familjen behövde ge sig av för att hitta nytt vatten. Hon hade elva syskon. Vid fem års ålder infibulerades, könsstympades, Waris Dirie.
Hennes mamma höll i henne medan en annan kvinna skar av hennes könsdelar med ett rakblad. Sedan syddes såret ihop, en öppning med samma diameter som en tändstickas lämnades kvar för urin och mensblod, och hon lämnades i en egen hydda i öknen för att återhämta sig. Trots en infektion under läkningen överlevde hon, till skillnad från en av sina systrar och två kusiner, som dog av ingreppet. Hon fick dock men, vissa för livet.
Hon kan inte njuta av sex som andra kvinnor och under många år hade hon allvarliga mensbesvär, smärtor och svimningar, på grund av att blodet ansamlades i kroppen utan att kunna komma ut. Vid ungefär tretton års ålder bestämde Diries far att hon skulle gifta sig med en för henne okänd 60-årig man. Då flydde hon, mitt i natten, iväg i öknen för att slippa detta. Hon sprang flera dagar, liftade, och kom slutligen till Mogadishu, Somalias huvudstad, där hennes släktingar bodde.
Hon flyttade ut och in hos olika släktingar tills hon övertalade en av sina farbröder att ta med henne till London. Hon reste dit utan något annat bagage än sitt pass och kläderna hon hade på kroppen. I London fick hon bo hos farbrors familj och vara deras hushållerska, tills familjen efter fyra år skulle åka tillbaka till Somalia igen. Hon stannade kvar mot deras vilja och trots att hon knappt kunde någon engelska.
Vuxenliv [redigera]
Efter att hon lämnats ensam i London flyttade hon in hos en nyfunnen vän på YMCA och började jobba på McDonald's och studera. Hon blev kontaktad av en man som ville fotografera henne och sedan började hon arbeta som modell.
Hon gifte sig med en engelsk man, som hon egentligen inte var intresserad av, för att få ett engelskt pass så hon kunde resa runt i världen och ta olika modelljobb. Till slut hamnade hon i New York, där hon träffade Dana, en jazztrummis, med vilken hon fick sonen Aleeke. Hon lämnade senare Dana och flyttade till Wien, Österrike.
När journalisten Laura Ziv från modetidningen Marie Claire ville intervjua Waris Dirie, bestämde sig Dirie för att berätta historien om sin könsstympning istället för den vanliga historien om hur det kommit sig att hon blivit modell. Ziv blev mycket berörd, och när artikeln publicerades fick den ett stort gensvar.
Detta ledde till att Waris kontaktades av FN med en förfrågan om hon ville hjälpa dem att arbeta mot kvinnlig könsstympning, samt att hon skrev sina två självbiografiska böcker om Ökenblomman ("waris" betyder "ökenblomma"): En blomma i Afrikas öken (1998) och Ökenblomman återvänder (2002), samt boken Smärtans barn (2005) som handlar om kvinnlig könsstympning.
Bibliografi [redigera]
Svenska utgåvor
En blomma i Afrikas öken. Bra böcker AB, 2001 (Originaltitel: Desert flower)
Ökenblomman återvänder. Bra böcker AB, 2004 (Originaltitel: Desert dawn)
Smärtans barn. Bra böcker AB, 2007 (Originaltitel: Desert children)
Källor
Dirie, Waris: En blomma i Afrikas öken, Bra Böcker, 1999.
Externa länkar
Waris Dirie Foundation
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Kvinnlig omskärelse
(Omdirigerad från Kvinnlig könsstympning)
Kvinnlig omskärelse, ibland kallat kvinnlig könsstympning, innebär borttagande av hela eller delar av de yttre kvinnliga könsorganen, d.v.s. klitoris, inre blygdläppar och yttre blygdläppar. Kvinnlig omskärelse utförs på flickor i olika delar av Afrika och Asien, ibland inom ramen för en initiationsrit, och betraktas i många fall som en förutsättning för att flickan ska kunna gifta sig. I vissa grupper anses ingreppen vara religiöst motiverade, medan de i andra inte alls anses ha att göra med religion. WHO beräknar att tre miljoner flickor omskärs varje år, och att totalt minst 100 miljoner kvinnor i världen är omskurna.
I olika delar av världen praktiseras olika former av kvinnlig omskärelse, som är mer eller mindre omfattande. Ingreppet innebär alltid smärta och blödning, och omedelbara medicinska komplikationer som svårighet att urinera kan uppstå. Långsiktiga medicinska komplikationer kan också uppstå och beror på vilken typ av ingrepp som gjorts. Problem vid menstruation och med urinvägsinfektioner har rapporterats, liksom smärta vid samlag och problem vid förlossning.
Som vid alla snitt i kroppen finns också alltid risken för infektioner i såret. Många kvinnor kan emellertid leva normalt utan långsiktiga hälsoproblem efter att de omedelbara medicinska komplikationerna har upphört. Det råder delade meningar om hur allvarligt och på vilka sätt könsstympning påverkar kvinnors sexuella hälsa och förmåga. Men en samlad bild av befintliga studier visar att det inte går att sätta ett likhetstecken mellan kvinnlig könsstympning och förlorad förmåga till sexuell njutning.
Det har uppstått ett glapp mellan bilden av utbredda hälsorisker och den verklighet de berörda upplever.[1][2] Man har sett att ett alltför starkt fokus på medicinska komplikationer har lett till att praktiken medikaliserats i stället för att överges, det vill säga att flickor omskärs i större utsträckning inom sjukvården eller av sjukvårdspersonal i syfte att minimera hälsoriskerna.[3] Detta har lett till att en del organisationer har lämnat det starka fokuset på hälsorisker och istället börjat betrakta frågan om könsstympning som en fråga om om kvinnors rättigheter och rätt till kroppslig integritet.[4]
Ingen kan säga säkert när och varför olika former av kvinnlig omskärelse en gång uppstod. De tidigaste historiska beläggen går tillbaka ett par tusen år i tiden. Däremot finns det bättre dokumentation av de ingrepp i genitalier som genom historien gjorts på västerländska kvinnor.
Kvinnlig omskärelse förbjöds i Sverige 1982 och heter idag Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Två fall har gått till domstol i Sverige och lett till fängelsedomar, båda 2006. Idag finns utarbetade riktlinjer för hur yrkespersoner som kommer i kontakt med misstänkta fall bör agera. På nationell och många regionala nivåer finns handlingsplaner för hur traditionen kan förebyggas i det svenska samhället.
Innehåll
1 WHOs definition och klassifikation
2 Medicinska komplikationer
2.1 Omedelbara komplikationer
2.2 Långsiktiga komplikationer
3 Konsekvenser för sexualiteten
4 Motiv
5 Kvinnlig omskärelse och religion
6 Historik
7 Förekomst i världen
8 Lagstiftning
9 Rättsfall i Sverige
10 Genitala undersökningar
11 Preventiva och stödjande åtgärder
12 Terminologi
13 Ingrepp på kvinnliga genitalier i Väst
14 Manlig omskärelse
15 Referenser
16 Källor
17 Externa länkar
WHOs definition och klassifikation
WHO [5] har kommit fram till följande definition av kvinnlig könsstympning:
Kvinnlig könsstympning omfattar alla ingrepp som rör borttagande delvis eller helt av de externa genitalierna eller annan åverkan på de kvinnliga könsdelarna av kulturella eller andra icke-medicinska skäl.
De olika typerna av könsstympning och hur de utseendemässigt skiljer sig från en icke omskuren kvinnas anatomi.
De klassificerar de olika ingreppen enligt följande:
I. Delvis eller totalt borttagande av klitoris och/eller klitoris förhud (klitoridektomi).
II. Delvis eller totalt borttagande av klitoris och de inre blygdläpparna, med eller utan excision [bortskärande] av de yttre blygdläpparna (excision).
III. Förminskning av den vaginala öppningen genom skapande av en försegling i och med att man skär och sammanfogar de inre och/eller de yttre blygdläpparna, med eller utan excision av klitoris (infibulation).
IV. Alla andra skadliga ingrepp på de kvinnliga genitalierna av icke-medicinska skäl, exempelvis prickning, snittning, skrapning och brännande.
När det påstås att "hela klitoris" skärs bort, så är detta en folklig föreställning. Hela klitoris kan inte skäras bort. Klitoris är ett organ som är uppåt tio centimeter långt, alltså med förgreningar långt in i kroppen.[6] I flera studier utförda på infibulerade kvinnor som flyttat till ett västerländskt land och låtit "öppna" sig (defibulation) har det visat sig att en majoritet har kvar klitoris intakt eller nästan intakt under den hudbrygga som skapats.[7][8][9]
Kliniskt sett är det svårt att dra upp gränserna mellan de olika typerna av ingrepp. När omskärerskor eller andra genomför dem så gör de det enligt lokal tradition, där ingreppen benämns med traditionella namn och inte sällan äger rum under kaotiska omständigheter. Då finns det inte någon egentlig kontroll över vad som verkligen tas bort. Vid undersökning efteråt kan det också vara svårt att se, även för en gynekolog, vad som finns kvar och vad som tagits bort.[10] WHO:s typologi ska därför ses som ett försök att kategorisera, inte som en strikt indelning av verkliga ingrepp.
De första två formerna är de vanligaste. Den tredje förekommer främst i Somalia, Sudan och Djibouti, och utgör omkring 15% av fallen.[11]
Medicinska komplikationer
Omedelbara komplikationer
Vid alla former av kvinnlig omskärelse uppstår smärta (omedelbart eller då eventuell bedövning upphört) och blödning. Vidare finns det alltid en ökad infektionsrisk. Om ingreppet utförs utan bedövning finns också risken att flickan försöker vrida undan kroppen, vilket ökar riskerna för skador på närliggande organ, t ex skada på urinröret. Akut urinretention (kvarhållande av urinen i urinblåsan vid svårighet eller oförmåga att tömma denna) kan också uppstå.[12][13][14]
Långsiktiga komplikationer
När det gäller långsiktiga medicinska komplikationer finns det skillnader beroende på hur omfattande ingrepp som gjorts. Det är vanligast att typ III, infibulation, ger de allvarligaste långsiktiga komplikationerna.
Att få mensblod att lämna kroppen är ett av de vanligaste problemen hos infibulerade unga kvinnor, då öppningen till vagina är så liten, och blod kan stocka sig. Svårighet att tömma blåsan helt när man kissar kan också bli ett problem, vilket i sin tur ökar risken för urinvägsinfektioner.[15]
Dyspaureni (smärta hos kvinnan vid samlag) kan också uppstå. Detta gäller inte minst i akut form hos infibulerade kvinnor i samband med att de samlagsdebuterar. Den lilla öppningen ska då vidgas och detta innebär smärta, vare sig det sker genom operativt ingrepp eller genom samlag.
Andra komplikationer som ibland anges som följder av kvinnlig omskärelse gäller operativa ingrepp överhuvudtaget och kan därför inte specifikt sägas vara förbundna med just kvinnlig omskärelse. Detta gäller exempelvis keloider (ett ärr som buktar ut för att bindväv bildats i överskott), abcesser (en infektion som bäddas in under hud) och cystor.
I en del texter anges också fistlar (en fistel är en onormal gång mellan två organ, till exempel en öppning mellan vagina och ändtarmen) som en direkt följd av kvinnlig omskärelse. Fistlar är dock vanliga också i många afrikanska länder där kvinnlig omskärelse inte praktiseras.
De anses uppstå som ett resultat av att flickor i dessa länder gifter sig när de är väldigt unga. Om de blir gravida och genomgår förlossning innan deras bäcken är fullt utvecklade kan detta leda till utdragna förlossningar med fistlar som följd.[13]
En studie publicerad 2006 av WHO i The Lancet, den brittiska läkartidningen, pekar på statistiska samband mellan kvinnlig omskärelse och medicinska risker för omskurna kvinnor och deras nyfödda. Mer än 28 000 kvinnor som fått förlossningsvård ingick i studien.
Risken för att det nyfödda barnet skulle dö var 15% högre för kvinnor med typ I, 32% högre för kvinnor med typ II och 55% högre för kvinnor med typ III (infibulation). Infibulerade kvinnor hade också 30% högre risk för att få genomgå kejsarsnitt och 70% högre risk för blödningar i samband med förlossning.[16] Emellertid är risken för graviditetskomplikationer efter kvinnlig omskärelse totalt sett ändå lägre än den risk som gäller kvinnor som röker under graviditeten.[17][18]
I en studie genomförd i Sverige undersöktes det ofta antagna sambandet mellan kvinnlig omskärelse och utdragen förlossning. 68 journaler gällande omskurna förstföderskor jämfördes med 2486 icke-omskurnas förstföderskors förlossningsjournaler med avseende på hur lång tid det tagit för kvinnorna att föda fram sina barn (utdrivningsskedet).
Resultatet var att genomsnittet för de omskurna kvinnorna låg på 35 minuter, medan de icke-omskurna kvinnorna hade ett genomsnittligt utdrivningsskede på 53 minuter. Studiens resultat pekar mot att kvinnlig omskärelse inte leder till utdragna förlossningar, åtminstone inte i resursstarka samhällen som Sverige.[19]
Många omskurna kvinnor lever sina liv utan medicinska komplikationer som en följd av det ingrepp de genomgått. Förebyggande kampanjer som fokuserat på just hälsoriskerna med kvinnlig omskärelse har därför inte fått den effekt man önskat. Det har uppstått ett glapp mellan bilden av utbredda hälsoriskerna och den verklighet de berörda upplever.[1][2] Detta har lett till att en del organisationer har lämnat det starka fokuset på hälsorisker och istället börjat betona frågor om kvinnors rättigheter och rätt till kroppslig integritet, till exempel Amnesty International.[4]
Konsekvenser för sexualiteten [
På vilket sätt kvinnlig omskärelse påverkar enskilda kvinnors sexualitet varierar stort. För varje enskild kvinna kan följden bli nedsatt förmåga att njuta sexuellt, i synnerhet om ingreppet lett till andra medicinska komplikationer. Men i många fall tycks inte ingreppet leda till oförmåga att njuta sexuellt eller uppnå orgasm.
Generellt kan befintliga studier sägas peka åt två olika håll: de studier vars resultat inte visar något direkt samband (i statistisk mening) mellan kvinnlig omskärelse och nedsatt förmåga att njuta sexuellt eller uppnå orgasm.
Den första studien som lyfte fram detta gjordes av Hanny Lightfoot-Klein. Hon intervjuade omkring 300 sudanesiska kvinnor (typ III, infibulation). Nästan 90% uppgav att de hade förmåga att uppleva orgasm, på en skala från alltid till sällan. Vissa uppgav att de hade långa intensiva orgasmer, andra att orgasmerna var svaga eller svåra att uppnå.[20][21] Detta kan jämföras med studier som visar att 5-10% av (de icke-omskurna) kvinnorna i USA aldrig upplevt en orgasm.[22]
En senare studie är gjord med 137 omskurna kvinnor, både infibulerade och med mildare former. I gruppen med mildare ingrepp låg andelen kvinnor som kunde uppnå orgasm på 86%. I gruppen infibulerade låg den på 91%.[23]
Andra studier lyfter fram att kvinnlig omskärelse leder till ökad risk för sexuell dysfunktion:
I en studie gjord i Egypten (typ I och II) med 250 kvinnor visade det sig att av de 80% som var omskurna var det 45% som upplevde bristfällig sexuell lust, upplevde lägre frekvens av att de kände sexuell lust under en veckoperiod (28%), uppgav lägre grad av initiativtagande under sexakten (11%), inte var så nöjda med sex (49%), hade en lägre förekomst av orgasmer (25%) och upplevde det som svårt att uppnå orgasm (60,5%).[24]
I en annan studie, likaså från Egypten, intervjuades (med enkäter) 30 kvinnor med milda ingrepp, 30 med ingrepp där mer av klitoris avlägsnats, samt 57 kvinnor som hade en cysta på klitoris. Författarnas slutsats är att sexualiteten inte hade påverkats för kvinnorna med milt ingrepp, men att de med större ingrepp hade större risk för minskad sexlust, minskad upphetsning och frånvaro av orgasm.[25]
En tidigare studie från Egypten med 133 omskurna och 26 icke-omskurna framkom att i den första gruppen kunde 25% uppnå orgasm med manuell stimulans av klitorisområdet, medan andelen låg på 50% bland de som inte genomgått ingrepp.[26]
Carla Makhlouf Obermeyer, forskare knuten till Harvard och verksam vid WHO, har gjort den senaste sammanställningen av studier som handlar om hur kvinnlig omskärelse påverkar sexualiteten. Hon sammanfattar: ”När det gäller sexualitet, så lider de flesta befintliga studierna av begreppsmässiga och metodologiska brister, och den evidens som finns stödjer inte hypotesen att omskärelse förstör sexuell funktion eller förhindrar njutning av sexuella relationer”.[27]
En förklaring till dessa resultat kan vara att forskningen i väst hittills på ett ensidigt sätt fokuserat just klitoris (i synnerhet dess yttre del) som helt central för kvinnors sexuella njutning. Ny forskning visar att också helt andra nervbanor är aktiva vid orgasm: nerver från vagina, klitoris, livmodern och livmoderhalsen.[28]
En annan förklaringen kan möjligtvis ligga i att sexuell njutning handlar om mycket mer än anatomi. Mah & Binik[29] har med sin forskning visat att fysiologiska faktorer ofta kan vara underordnade psykologiska och sociala faktorer när det gäller orgasmisk njutning och tillfredsställelse (sensoriska i förhållande till kognitiva-affektiva aspekter).
Motiv [
Det finns inga generella motiv till kvinnlig omskärelse, då varje grupp som praktiserar traditionen har sina egna lokala motiv till att göra det. I Somalia handlar det ofta om att det ses som ett religiöst viktigt ingrepp: genom omskärelsen ses kvinnan som rituellt "ren" med de rätta förutsättningarna att bli en god muslim, samtidigt är det viktigaste argumentet för dem som arbetar mot sedvänjan just att den sortens ingrepp i själva verket strider mot islam.
I Somalia ses också det också ofta som en förutsättning för att bli en "riktig kvinna", precis som manlig omskärelse är ett sätt att skapa "riktiga män". Med tiden har ett estetiskt ideal också uppkommit: man tycker att omskurna kvinnliga könsorgan är vackra. Det finns också andra argument för att upprätthålla traditionen i Somalia, men det varierar från grupp till grupp och från familj till familj. Kanske är det viktigaste motivet att "alla andra" gör det. Så länge det är normen att flickor ska vara omskurna är pressen hård på både föräldrar och flickor att inte avvika.[30][31][32][33]
På andra platser kan helt andra motiv vara viktiga. Ibland är det en del av en initiationsrit, där flickor ska förberedas inför rollen som vuxen kvinna.[34][35][36] I Egypten, där nästan alla flickor omskärs, ses ingreppet som helt centralt för skapandet av en ärbar, vacker, moraliskt bra kvinna. Antropologen Maria Malmström argumenterar i sin doktorsavhandling för att handlingen är livslång: även om ingreppet i sig är en engångsföreteelse så bekräftas det värde omskärelsen har om och om igen i vardagslivet och skapar en känsla av gemenskap och tillhörighet för alla de kvinnor som genomgått det.[37]
På en del platser i världen görs mildare ingrepp redan när flickebarnen är någon månad gamla (i vissa grupper i Östafrika), på andra platser efter giftermål eller vid första förlossningen (i vissa grupper i Västafrika). Det finns platser där unga tonårstjejer väljer att själva genomgå ett ingrepp på klitoris, med eller emot föräldrarnas vilja.[38][39]
Kvinnlig omskärelse som en väg att dämpa den kvinnliga sexualiteten finns som motiv på en del platser, exempelvis i Etiopien, Eritrea och hos vissa i Somalia. I andra delar av världen där kvinnlig omskärelse äger rum är det inte alls kopplat till detta motiv. Till exempel är det hos kono i Sierra Leone inte ovanligt att kvinnor är sexuellt aktiva innan de är omskurna. Där finns inte förväntningar på att omskärelsen skulle förstöra sexualiteten, utan kvinnor hävdar att de inte alls har förminskad förmåga att njuta sexuellt efter ingreppet, vanligtvis en så kallad klitoridektomi.[40]
Kvinnlig omskärelse och religion
Kvinnlig omskärelse utförs av många muslimska och kristna grupper i ett trettiotal afrikanska länder och i några muslimska grupper i Malaysia, Indien och Indonesien. Det finns också en judisk grupp som praktiserar kvinnlig omskärelse, Falasha-judarna i Etiopien. Denna grupp har med början på 1980-talet i stora tal migrerat till Israel, där praktiken att omskära flickor tycks ha upphört i samband med migrationen.[41]
I många grupper ses omskärelsen av flickor som en religiös plikt. Det är en mycket omdiskuterad fråga, huruvida religionerna kräver eller tillåter genitala ingrepp på flickor och i så fall i vilken form. Varken koranen eller bibeln nämner omskärelse av flickor och en majoritet av världens muslimer och kristna utövar inte denna sed. Kvinnlig omskärelse förekom i Afrika långt innan kristendom eller islam kom dit, men när dessa områden kristnades och islamiserades vävdes praktiken med omskärelse in i de nya religionerna och kom att uppfattas som en religiös tradition.[42]
Muslimska lärda har en lång historia av att försöka stoppa kvinnlig omskärelse. Det tidigaste exemplet på en muslimsk lärd som argumenterar emot omskärelse av flickor är daterat till 700-talet (västerländsk tideräkning).[43] Senare exempel är muslimska lärda på 1800-talet i Sudan som med religionens hjälp försökte stoppa seden.[44] Också idag tar stora delar av den muslimska eliten avstånd från kvinnlig omskärelse, även om det finns vissa muslimska lagskolor som kan sägas godkänna en mild variant.[45]
Koranverser som använts i muslimska kampanjer mot kvinnlig omskärelse är till exempel ”rubba ingenting i Guds skapelse!” (sura 30, vers 30) eller ”allt vad Han skapar ger en fulländad form” (sura 32, vers 7).
Några hadither (haditherna inom islam är berättelser om vad profet Mohammad sade och gjorde medan han levde) rör kvinnlig omskärelse. Den mest kända är den som beskriver hur profeten gick förbi en omskärerska som precis skulle omskära en flicka och sade till kvinnan: ”Ta inte för mycket, för den [klitoris] är till glädje för mannen och får hennes ansikte lysa”.
En del muslimer menar att det därmed är acceptabelt med milda ingrepp; andra säger att denna hadith ska tolkas så att Profeten tog avstånd från sedvänjan och hade för avsikt att med tiden helt förbjuda ingreppet.[46] Muslimska motståndare till kvinnlig omskärelse framhåller gärna att denna hadith inte är ”stark”, det vill säga att överföringen av berättelsen genom tiden inte kan fastställas med säkerhet.[47] Motståndare framhåller också gärna att det inte finns någon uppgift som pekar på att profeten lät omskära sina egna döttrar.[48]
Men det finns en klyfta mellan den muslimska eliten (som oftast tar avstånd från kvinnlig omskärelse) och den mer folkliga gräsrotsnivån där människor upplever att kvinnlig omskärelse är ett tecken på att de är goda troende. I Somalia ses ofta omskärelsen av flickor som ett tecken på att de nu är riktiga muslimer, och i delar av Etiopien kan en liten flicka inte bäras fram till det kristna dopet om hon inte är religiöst ”ren” genom omskärelse.
Historik [Ingen vet var eller varför olika former av kvinnlig omskärelse uppstått. Det finns belägg för att det existerat ett par tusen år tillbaka i tiden. Ett av de tidigaste spåren är i en grekisk papyrus från år 163 f Kr. Där skrivs det till en person i maktställning i Memfis, Egypten, att modern till en flicka kallad Tathemis begär pengar då hennes dotter nu är i en ålder då det är brukligt att hon omskärs och därför behöver lämplig klädsel och hemgift.[49]
När forskare spekulerar kring upphovet till kvinnlig omskärelse förekommer bland annat följande hypoteser:
Patriarkatets vilja att kontrollera kvinnor och deras sexualitet (radikalfeministisk förklaringsmodell)[50][51][52]
Mäns osäkerhet kring faderskap leder till att familjer vill visa upp "kyska" döttrar (teorin om sociala konventioner)[53]
I samhällen med knappa resurser för överlevnad kan kvinnlig omskärelse fungera som ett samhällets sätt att reglera befolkningsökningen (funktionalistisk förklaringsmodell)[54]
Kvinnlig omskärelse är en symbolisk motsvarighet till manlig omskärelse (symbolism)[55][56]
Ingen kan säga vilken förklaringsmodell som är "sann" eller som bäst avspeglar det verkliga historiska förloppet. Man kan inte heller utesluta att olika former av kvinnlig omskärelse uppstått av olika skäl på olika platser.
Förekomst i världen [redigera]
WHO beräknar att tre miljoner flickor omskärs varje år, och att totalt 100 till 140 miljoner kvinnor i världen är könsstympade.[57]
Kvinnlig omskärelse i Afrika
Kvinnlig omskärelse förekommer i ett bälte som sträcker sig från Senegal, Gambia och Mauretanien i västra Afrika till Afrikas horn i öst. Förekomsten varierar med etnisk bakgrund: i vissa länder är förekomsten mycket hög i en del etniska grupper och mycket låg eller obefintlig i andra, vilket gör att en del statistiska uppgifter utgör ett genomsnitt för landet i helhet.
En majoritet av kvinnorna i Somalia, Sudan och Djibouti har genomgått infibulation (typ III). Infibulation förekommer också i en del etniska grupper i till exempel Eritrea och Etiopien.
AFRIKA[58]
Fler än 80% av kvinnorna
Djibouti90-98%
Egypten97%
Eritrea89-97%
Etiopien70-90%
Guinea99%
Mali92-94%
Sierra Leone80-90%
Somalia90-98%
Sudan (norra)90%
25-80% av kvinnorna
Benin20-50%
Burkina Faso70-77%
Centralafrikanska Republiken35-45%
Elfenbenskusten43-45%
Gambia60-90%
Guinea-Bissau50%
Kenya32-38%
Liberia10-60%
Mauretanien25-80%
Senegal5-28%
Tchad45-60%
Togo12-50%
1-25% av kvinnorna
Ghana5-30%
Kamerun5-20%
Niger5%
Nigeria19-25%
Tanzania18%
Uganda5%
Zaire (Kongo-Kinshasa)5%
Kvinnlig omskärelse i Mellanöstern och Asien
Kvinnlig omskärelse praktiseras i okänd omfattning i Förenade Arabemiraten, Jemen och i enstaka grupper i Irak. I Indonesien, Malaysia och Indien utförs det i vissa muslimska grupper.[59]
Lagstiftning
I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjudet sedan 1982. Benämningen "könsstympning" kom med en omformulering av lagen 1998. Det finns flera lagrum som kan aktualiseras när det gäller hantering av frågan om kvinnlig omskärelse i Sverige.
Brottsbalken
5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).
Man skulle också med tidigare lagstiftning ha kunnat döma för kvinnlig omskärelse i Sverige. I alla västerländska länders lagstiftningar finns förbud mot stympning och misshandel, och i Frankrike har ett trettiotal personer dömts för kvinnlig omskärelse utifrån denna mer generella lagstiftning. 1982 tillkom speciallagstiftning i Sverige som uttryckligen förbjöd just "kvinnlig omskärelse". Sådana speciella lagstiftningar mot kvinnlig omskärelse/könsstympning finns också numera i andra europeiska länder: Norge, Danmark, Belgien, Storbritannien, Italien, Spanien och Österrike.
En speciallagstiftning anses vara opinionsbildande och ge uppmärksamhet åt frågan. Det har också funnits förhoppningar om att en speciell lag skulle göra brottet lättare att ta till domstol. Dock visar fallet Frankrike, det enda land med en mängd fall i domstol, att den vanliga brottsbalken räcker väl (de har inte speciallagstiftning där). Forskning på EU-nivå förespråkar inte speciallagstiftning.[60]
Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor
1 § Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.
Ingreppet är alltså förbjudet även om kvinnan/flickan samtyckt till ingreppet; ett sådant samtycke ger alltså inte ansvarsfrihet för brottet. Vid brott av normalgraden är straffet fängelse, upp till fyra år. Vid grova brott kan straffet bli fängelse i upp till tio år. Även den som stämplar till eller förbereder könsstympning begår ett straffbart brott, precis som den som försöker utföra könsstympning.
Lagen skärptes 1999 genom att den grundläggande straffrättsliga principen om dubbel straffbarhet undantogs för förbudet, vilket innebär att även brott begångna på en plats där de vid tiden för brottet var legalt är straffbara i Sverige.
SoL, Socialtjänstlagen 14 kap. Anmälan om missförhållanden
1 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.
Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.
Sammanfattningsvis har yrkespersoner som kommer i kontakt med fall av misstänkt könsstympning en plikt att anmäla till socialtjänsten. Övriga medborgare, säger socialtjänstlagen, bör anmäla. Oavsett om anmälan görs till socialtjänsten enligt socialtjänstlagen har var och en plikten att anmäla till polisen enligt Lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor.
Socialstyrelsen skriver i sina riktlinjer: ”Som enskild person bör man enligt 14 kap. 1 § SoL anmäla till socialtjänsten om man får vetskap om eller misstänker att en flicka ska könsstympas här i Sverige eller utomlands eller om stympning nyligen skett. Observera att det inte är anmälarens uppgift att utreda saken 'så att man säkert vet' innan anmälan görs till socialtjänsten. Enskilda personer har möjlighet att göra en anonym anmälan.”[61]
LVU, Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Socialtjänsten har möjlighet att fatta beslut om omedelbart omhändertagande om det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att en familj är på väg att låta könsstympa sin flicka. Detta om risken för könsstympning är överhängande och inte går att förhindra på annat sätt. Dock kan inte ett omhändertagande ske om syftet är att läkarundersöka flickan vid misstänkt könsstympning och föräldrarna motsätter sig detta. Då kan man i stället använda sig av Lagen om särskild företrädare för barn.
Lag (1999:997) om särskild företrädare för barn
En särskild företrädare för barn kan utses av åklagare och denne kan ta beslut om genital undersökning vid misstänkt könsstympning, även om flickans föräldrar motsätter sig undersökning.
Sekretesslag 1980:100
I sekretesslagen (7 kap. 6 §) framgår att yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård, samt inom socialtjänsten, generellt sett är bundna av sekretess. Emellertid föreligger idag inte hinder för att polisanmäla misstänkt könsstympning till polisen. Ofta finns lokala föreskrifter inom socialtjänsten som stadgar att brott mot barn ska anmälas till polisen.
De befintliga utredningar som idag finns kring misstänkt könsstympning visar att socialtjänsten anmäler de fall de får kännedom om till polisen.[62] När det gäller sjukvårdsanställd personal föreligger inget hinder för att anmäla misstänkt könsstympning. Sekretesslagen tillåter en sådan anmälan oavsett svårighetsgrad på det eventuella brottet.[63]
Socialstyrelsen har gett ut riktlinjer till skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård, samt till polis och åklagare.[64]
Könsstympning av kvinnor är förbjudet i större delen av västvärlden, och alltfler utvecklingsländer förbjuder också sedvänjan. I Frankrike har föräldrar och omskärerskor tagits till domstol, där ett trettiotal personer ursprungligen från Västafrika har dömts.
Rättsfall i Sverige [
I Sverige har två fall gått till domstol, båda i Göteborg under 2006. I det ena fallet dömdes en somalisk man till fängelse i två år för könsstympning som ska ha ägt rum i Mogadishu under 2005. I boken "Ali och den svenska rättvisan" från 2008 hävdar antropologen Sara Johnsdotter att mannen blev felaktigt dömd.[65][66]
I det andra fallet dömdes en somalisk kvinna till tre års fängelse för könsstympning och grov fridskränkning. Utöver omskärelsen, som ska ha ägt rum i Somalia 2001, dömdes kvinnan för upprepad misshandel av sin dotter.[66]
Genitala undersökningar [
Genitala undersökningar för att fastställa huruvida omskärelse ägt rum kan göras på olika sätt, till exempel genom screening, frivillig gynekologisk undersökning eller tvångsundersökning.
Screening
Screening är en medicinsk metod för att upptäcka en sjukdom eller ett tillstånd genom att undersöka också sådana personer i befolkningen som är symtomfria. Att sådan screening av flickors genitalier bör genomföras i Sverige har föreslagits av exempelvis av Nyamko Sabuni: ”Inför obligatoriska gynekologiska undersökningar på flickor. Samhället måste hitta former för att hindra, avslöja och bevisa könsstympning. Det bör inom skolans ram införas obligatoriska läkarkontroller, liknande de som genomförs på pojkar vid sex års ålder. Detta bör för flickor ske någon gång på högstadiet.”[67] Förslaget har inte fått genomslag på så sätt att nya rutiner införts. En sådan screening skulle bli kostsam att genomföra och skulle kunna komma att riskera förtroendet mellan skolhälsovård och elever.[68]
Frivilliga gynekologiska undersökningar
Det händer att föräldrar ger sitt medgivande till genitala undersökningar av en flicka om myndigheter misstänker att olaglig omskärelse skett.[69]
Tvångsundersökningar
Ett antal tvångsundersökningar vid misstanke om olaglig könsstympning har ägt rum I Sverige: i Stockholm 1998, i Göteborg 1999,[70] i Uppsala 2005[71], i Stockholm 2006 och i Malmö 2008.[72] Ingen av dessa undersökningar visade att omskärelse utförts.
Uppsalafallet drivs av Diskrimineringsombudsmannen sedan en tid tillbaka. Malmöfallet är anmält till DO som under hösten kommer att avgöra om de ska ta upp saken vidare. Myndigheternas agerande i dessa fall kan sägas strida mot diskrimineringslagen, som fastslår att etnisk bakgrund inte får vara motiv till att enskilda medborgare får ett visst bemötande av myndighetsperson. Det räcker alltså inte med att misstanke om könsstympning uppstår endast utifrån det faktum att en flickas familj har sitt ursprung i ett land där kvinnlig omskärelse praktiseras för att samhället ska kunna utföra en gynekologisk undersökning med tvångsmedel.[68]
Preventiva och stödjande åtgärder [
Samhälleliga insatser i Sverige
Det förebyggande arbetet mot kvinnlig könsstympning inleddes i Sverige i början av 1990-talet. Det var då det så kallade Göteborgsprojektet startade på initiativ från Socialstyrelsen och bedrevs mellan 1993-1996. Uppdraget var att stödja och skapa förutsättningar för en bra vård åt Sverigeboende kvinnor och flickor som genomgått omskärelse, men också att arbeta med opinion mot könsstympning i afrikanska invandrargrupper. Socialstyrelsen tilldelades 2,7 miljoner kronor under 1998-2001 för att arbeta mot könsstympning i Sverige.[73]
Socialdepartementet och utrikesdepartementet arrangerade i november 2003 en internationell konferens i Stockholm. Samma år publicerade socialdepartementet en nationell handlingsplan mot könsstympning.[74] Sedan flera år har Socialstyrelsen i uppdrag att upprätthålla en kunskapsbank kring kvinnlig könsstympning.[75]
Handlingsplaner och riktlinjer
De flesta landsting i Sverige har genom gynekologer, förlossningsläkare, barnmorskor, barnläkare och barnsjuksköterskor utarbetade riktlinjer för omhändertagandet av de flickor och kvinnor som drabbats av eller riskerar att drabbas av könsstympning. Många kommuner och landsting har också utarbetat handlingsplaner för hur man långsiktigt ska arbeta med frågan.
Svenska organisationer som arbetar förebyggande
En organisation som ettablerade sig i Sverige är RISK, Riksförbundet Stoppa Kvinnlig Könsstympning. Organisationen startade 1994 och har idag lokala grupper runt om i landet, som i Göteborg, Karlstad, Nyköping, Stockholm, Uppsala, Umeå och Växjö.[76]
Jag har skickat flera e.mail,ha ring, men fick inga svar. Därför jag uppfattar organisationen,oserös.
Jag är medlem i bl.a FN, Unisef,Unifem, IM, Rädda Barnen, Röda korset, Ingen av dessa organisationer jobbar med sådana frågoro inom Sverige.
Internationella organisationer som arbetar förebyggande
I både Afrika och västerländska länder finns organisationer som arbetar förebyggande mot kvinnlig omskärelse: till exempel UNICEF, internationall och UNFPA som tillhör FN, Amnesty International, FORWARD i England och GAMS i Frankrike. Den mest kända organisationen torde vara Tostan, som arbetar i många afrikanska länder.
De startade i Senegal 1991 med en alfabetiseringskampanj som slutade med att kvinnorna som deltog, på eget initiativ, deklarerade att hela byn skulle upphöra med omskärelse av flickor. Initiativet spred sig till närliggande byar, som också de deklarerade att traditionen övergavs. Sedan 1997 har över en halv miljon senegaleser gjort offentliga deklarationer. Tostan finns idag även i Guinea, Gambia, Mauretanien, Somalia och Djibouti.[77
Terminologi
Historiskt har praktiken gått under benämningen “kvinnlig omskärelse” (female circumcision). Under flera hundra år har sedvänjan omnämnts av exempelvis upptäcktsresande, missionärer och europeiska läkare som arbetade i kolonierna i Afrika.[78][79]
Under det sena 1970-talet uppmärksammades frågan i större skala i och med utgivningen av den amerikanska feministen Fran Hoskens bok The Hosken Report.[80] Det var också Fran Hosken som myntade begreppet 'female genital mutilation', på svenska kvinnlig könsstympning. I Sverige väcktes frågan 1979, främst genom en artikelserie i Svenska Dagbladet och tre artiklar i tidningen Vi.[81]
När Sverige lagstiftade mot praktiken 1982 hette lagen ”Lag med förbud mot omskärelse av kvinnor”. Terminologin i lagtexten ändrades 1998 så att lagen idag heter ”Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor” (SFS 1982:316).[82]
De flesta aktivistorganisationerna använder termen female genital mutilation. På det internationella forskningsfältet finns det en del forskare som också gör det (en del med medicinsk bakgrund). De flesta samhällsvetenskapligt inriktade forskarna använder termen female genital cutting eller female circumcision.
Vilken term man väljer avspeglar perspektiv och på så sätt är varje benämning politiskt laddad.[83] En del organisationer använder idag båda begreppen: FGM/C (female genital mutilation/cutting), t ex FN-organen UNICEF[84] och UNFPA[85] samt Intact Network.[86]
Ingrepp på kvinnliga genitalier i Väst [
Det finns bara en grupp från Europa där stympande ingrepp gjorts på kvinnliga genitalier av rituella skäl. Det var i den ryska kristna Skoptzy-sekten, känd från 1700-talet och framåt (skoptzy betyder ”kastrerad”). Gruppen decimerades kraftigt i början av 1900-talet och rapporteras ha upphört att existera på 1960-talet. Både mäns och kvinnors könsorgan stympades; kvinnorna genom att bröst och yttre könsorgans skars bort.[87] Stympningen skedde med utgångspunkt från en vers i Matteusevangeliet: ”Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta" (Matt 19:12).[88]
Västerlänningars medicinska ingrepp i kvinnliga genitalier går tillbaka nästan två tusen år. Greken Soranos, som kallats historiens första gynekolog, nedtecknade ett avsnitt om hur en operation skulle utföras för att förminska en mycket stor klitoris.[89] I mitten av 1700-talet skrev en tysk läkare om hur klitoridektomi (avlägsnande av klitoris synliga delar) sällan utfördes på europeiska kvinnor med stor klitoris, eftersom dessa dolde detta tillstånd, antingen av “blygsamhet, lust eller rädsla för skalpellen”.[90] En professor vid Paris universitet framhöll på 1600-talet att alla kvinnor borde genomgå klitoridektomi för att hålla den ohämmade kvinnliga sexualiteten i schack.[91]
Från 1800-talets början och hundra år framåt finns otaliga fallbeskrivningar av klitoridektomier på kvinnor i Europa och Nordamerika. Ingreppen gjordes för att bota lusten att onanera (vilket i sig ansågs leda till både psykisk och fysisk sjukdom),[92][93] hysteri, mani, galenskap, epilepsi och en mängd andra tillstånd. Den mest kände kirurgen på området var engelsmannen Isaac Baker-Brown som på sin klinik opererade bort klitoris på hundratals kvinnor i slutet av 1800-talet.[93][94]
På 1950-talet fanns det några amerikanska läkare som rekommenderade “kvinnlig omskärelse” på alla flickor. Man hänvisade till att ingreppet gjordes som rutin på pojkar (fortfarande sker manlig omskärelse på många nyfödda pojkar i USA, trenden är dock fallande - 1997 omskars ungefär 35 procent av alla nyfödda.[95]) av hygieniska skäl, och att det borde göras på flickor av samma skäl.[96]
Det hävdades också att omskärelse av flickor kunde förhindra psykosomatisk sjukdom och förebygga skilsmässor, eftersom ingreppet skulle underlätta för att få orgasm.[97] 1989 drogs legitimationen in för läkaren James C. Burt, verksam i Ohio. Han hade utfört "kvinnlig omskärelse" på 170 patienter, från 1960-talet och framåt. Han ansåg att kvinnor var anatomiskt felbyggda för att ha samlag; något han menade att han kunde åtgärda genom att bland annat ta bort klitoris förhud, omlokalisera vagina och flytta urinröret.
Han kallade ingreppet för "surgery of love".[98] En del patienter hade sökt för helt andra besvär än genitala, men ingreppen utfördes på dem utan samtycke när de var nedsövda. Några av dem som försökte anmäla honom blev inte trodda, och fallet ledde inte till granskning förrän en anställd på Burts klinik offentligt tillkännagav att dessa ingrepp faktiskt ägde rum.[99]
Idag utförs genitala ingrepp på vuxna västerländska kvinnor efter samtycke, kallat intimkirurgi. De vanligaste ingreppen är förkortning av blygdläppar, försnävning av vagina, fettsugning av venusberget och klitorislyft.[100] En läkare i Malmö fick i september 2007 en varning från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för att han vid ett intimkirurgiskt ingrepp avlägsnade så mycket vävnad att kvinnan efteråt kände sig stympad och hade svårigheter med att urinera.[101] Diskussion har uppstått om huruvida intimkirurgiska ingrepp strider mot könsstympningslagen eller inte.[102][103][104] Kritik har också framförts om att ingreppen strider mot medicinsk etik.[105][106][107]
Manlig omskärelse
Kvinnlig könsstympning jämförs ibland med manlig omskärelse, ett ingrepp där mannens/pojkens förhud avlägsnas så att ollonet friläggs helt. Ingreppen skiljer sig dock på många punkter, även om likheter finns. Båda ingreppen har ofta en rituell funktion. För kvinnlig omskärelse finns stora risker för omedelbara medicinska komplikationer såsom ymnig blödning och infektionsrisk. Permanenta medicinska komplikationer kan också uppstå, särskilt vid mer omfattande ingrepp. Dessa risker är mindre för män som genomgått omskärelse, även om medicinska risker finns och smärta givetvis förekommer. Se vidare manlig omskärelse.
Referenser
^ [a b] Obermeyer, C.M: ”Female Genital Surgeries: The Known, the Unknown, and the Unknowable.” Medical Anthropology Quarterly 13(1):79-106, 1999.
^ [a b] Obermeyer, C.M: ”The Health Consequences of Female Circumcision: Science, Advocacy, and Standards of Evidence.” Medical Anthropology Quarterly 17:394-412, 2003.
^ WHO: Female Genital Mutilation. The Prevention and the Management of the Health Complications. Policy Guidelines for nurses and midwives. Genève: WHO, 2001. Kan laddas hem från http://www.who.int/reproductive-health/publications/rhr_01_18_fgm_policy_guidelines/index.html
^ [a b] Amnesty International: Campaign to Stop Violence Against Women. AI Index: ACT 77/018/2004. 2004.
^ WHO: Eliminating female genital mutilation: An interagency statement.. Geneva: WHO, 2008.
^ O'Connell et al.: "Anatomy of the clitoris", The Journal of Urology 174(4):1189-1195, 2005.
^ Nour, Nawal M., Karin B. Michels, and Ann E. Bryant: "Defibulation to treat female genital cutting: Effects on Symptoms and Sexual Function." Obstetrics and Gyneacology 108(1):55-60, 2006.
^ Gordon H, Comerasamy H, Morris NH. "Female genital mutilation: Experience in a West London clinic." J Obstet Gynaecol. May;27(4):416-9, 2007.
^ Catania L, Abdulcadir O, Puppo V, Verde JB, Abdulcadir J, Abdulcadir D: "Pleasure and orgasm in women with Female Genital Mutilation/Cutting (FGM/C)". J Sex Med. Nov;4(6):1666-78, 2007.
^ Parker, Melissa: "Rethinking Female Circumcision". Africa 65(4):506-523, 1995.
^ WHO: "Female Genital Mutilation". Factsheet, 2000. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs241/en/
^ WHO: Report of a WHO Technical Working Group. Geneva, 17-19 July, 1995.
^ [a b] WHO: Female Genital Mutilation: An overview. Geneva: WHO, 1998.
^ WHO (2000): "Female Genital Mutilation". Factsheet. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs241/en/
^ Ismail, Nima: Urinary Leakage and Other Complications of Female Genital Mutilation (FGM) Among Somali Girls in Sweden. Uppsala: Uppsala University, Department of Women’s and Children’s Health, 1999.
^ WHO: "Female genital mutilation and obstetric outcome: WHO collaborative prospective study in six African countries". The Lancet 367(9525):1835-1841, 2006. Se sammanfattning på http://www.who.int/mediacentre/news/releases/2006/pr30/en/index.html
^ Conroy, R.M., "Editorial: Female genital mutilation: whose problem, whose solution?" British Medical Journal, 2006;333:106-107 (15 July), doi:10.1136/bmj.333.7559.106
^ För kritiska diskussioner av WHO-studien från två amerikanska professorer, se http://tierneylab.blogs.nytimes.com/2007/12/05/circumcision-or-mutilation-and-other-questions-about-a-rite-in-africa/ och http://tierneylab.blogs.nytimes.com/2008/01/28/cultural-imperialism-at-the-who/
^ Essén B, Sjöberg NO, Gudmundsson S, Ostergren PO, Lindqvist PG. "No association between female circumcision and prolonged labour: a case control study of immigrant women giving birth in Sweden." Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol, 2005 Aug 1;121(2):182-5.
^ Lightfoot-Klein, H: Prisoners of Ritual: An Odyssey into Female Genital Circumcision in Africa. New York, London: The Haworth Press, 1989.
^ Lightfoot-Klein, H: “The Sexual Experience and Marital Adjustment of Genitally Circumcised and Infibulated Females in the Sudan.” The Journal of Sex Research 26(3):375-392. http://www.fgmnetwork.org/authors/Lightfoot-klein/sexualexperience.htm
^ R Crooks & K Baur: Our sexuality, 2005, sid. 444.
^ Catania, L. et al.: ”Pleasure and Orgasm in Women with Female Genital Mutilation/Cutting (FGM/C)”. The Journal of Sexual Medicine 4(6):1666-1678, 2007.
^ El-Defrawi, M. et al.: ”Female Genital Mutilation and its Psychosexual Impact”. Journal of Sex and Marital Therapy 27(5):465-473, 2001.
^ Thabet, M.A. & Thabet, A: ”Defective sexuality and female circumcision: The cause and the possible management”. Journal of Obstetrics and Gynaecology Research 29(1):12-19.
^ Badawi 1989, i Dorkenoo, Efua: Cutting the Rose: Female Genital Mutilation: The Practice and Its Prevention. London: Minority Rights Publications, 1994.
^ Sidan 443, i Obermeyer, C.M: ”The consequences of female circumcision for health and sexuality: An update on the evidence.” Culture, Health & Sexuality 7(5):443-461, 2005.
^ Komisaruk, B. et al.: The Science of Orgasm. JHU Press, 2006. För en lättillgänglig intervju med två av forskarna, se ”Exploring the Mind-Body Orgasm", http://www.wired.com/medtech/health/news/2007/01/72325
^ Mah, K., Binik & Y.M: ”Are orgasms in the mind of the body? Psychosocial versus physiological correlates of orgasmic pleasure and satisfaction”. Journal of Sex and Marital Therapy 31:187-200, 2005.
^ Johnsdotter, Sara: Created by God: How Somalis in Swedish Exile Reassess the Practice of Female Circumcision. Doctoral dissertation. Lund University: Department of Social Anthropology, 2002.
^ Talle, Aud: “Transforming Women into ‘Pure’ Agnates: Aspects of Female Infibulation in Somalia”. Carved Flesh/Cast Selves: Gendered Symbols and Social Practices. Broch-Due & Bleie, eds. Oxford: Berg, 1993.
^ Dirie, Mahdi Ali & Lindmark, G: “Female Circumcision in Somalia and Women’s Motives”. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica 70:581-585, 1991.
^ Gallo, P.G. & and Abdisamed, M: “Female Circumcision in Somalia: Anthropological Traits”. Antropologische Anzeiger43(4):311-326, 1985.
^ Dellenborg, Lisen: Multiple Meanings of Female Initiation: "Circumcision" among Jola Women in Lower Casamance, Senegal. Doctoral dissertation, Göteborg University, 2007.
^ Hernlund, Ylva: ”Cutting Without Ritual and Ritual Without Cutting: Female ’Circumcision’ and the Re-Ritualization of Initiation in the Gambia”. Female ”Circumcision” in Africa: Culture, Controversy, and Change. Shell-Duncan, B & Hernlund, Y, eds. London: Lynne Rienner Publishers, 2000.
^ Ahmadu, Fuambai: ”Rites and Wrongs: An Insider/Outsider Reflects on Power and Excision”. Female ”Circumcision” in Africa: Culture, Controversy, and Change. Shell-Duncan, B & Hernlund, Y, eds. London: Lynne Rienner Publishers, 2000.
^ Malmström, Maria Fredrika: Just like couscous: Gender, agency and the politics of female circumcision in Cairo. Doctoral dissertation, Göteborg University, 2009. http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/20269
^ Leonard, Lori: ”’We Did It For Pleasure Only’: Hearing Alternative Tales of Female Circumcision”. Qualitative Inquiry 6(2): 212-219, 2000. (Exempel från Tchad.)
^ Njambi, Wairimu Ngaruiya: ”Dualisms and female bodies in representations of African female circumcision: A feminist critique.” Feminist Theory 5(3):281-303, 2004. (Exempel från Kenya.)
^ Ahmadu, Fuambai: ”’Ain’t I a Woman Too?’: Challenging Myths of Sexual Dysfunction in Circumcised Women”. Transcultural Bodies: Female Genital Cutting in Global Context. Hernlund,Y & Shell-Duncan, B, eds. Rutgers, 2007.
^ Grisaru, Nimrod, Simcha Lezer and R. H. Belmaker: “Ritual Female Genital Surgery Among Ethiopian Jews”. Archives of Sexual Behavior 26(2): 211-215, 1997.
^ Johnsdotter, Sara: ”Somali women in Western exile reassessing female circumcision: The role of Islamic teachings.” Journal of Muslim Minority Affairs 23(1):361-373, 2003.
^ Anees, Munawar: ”Genital Mutilations: Moral or Misgynous?”. Islamic Quarterly 33(2):101-117, 1989.
^ Abusharaf, Rogaia Mustafa: "Revisiting Feminist Discourses on Infibulation: Responses from Sudanese Feminists". Female ”Circumcision” in Africa: Culture, Controversy, and Change. Bettina Shell-Duncan and Ylva Hernlund, eds. Pp. 151-166. London: Lynne Rienner Publishers, 2000.
^ Roald, Anne Sofie: Women in Islam: The Western Experience. London: Routledge, 2001.
^ Al Naggar, Sheikh Dr Abdel Rahman: "Islam and female circumcision". Lecture given at the Inter-African Committee’s workshop on traditions, Nairobi Forum, July 1985.
^ Winkel, Eric: ”A Muslim Perspective on Female Circumcision.” Women & Health 23:1-7, 1995.
^ Anees, Munawar: ”Genital Mutilations: Moral or Misgynous?”. Islamic Quarterly 33(2):101-117, 1989; Roald, Anne Sofie: Women in Islam: The Western Experience. London: Routledge, 2001.
^ Kenyon, F.G: Greek Papyri in the British Museum. Catalogue, with texts. London: Kegan Paul, Trench, Trübner and Co, and the Oxford University Press, 1893.
^ Hosken, Fran P: The Hosken Report: Genital and Sexual Mutilation of Females. Lexington, MA: Women’s International Network News, 1993.
^ Daly, Mary: Gyn/Ecology: The Metaethics of Radical Feminism. Boston, London: The Women’s Press, 1979.
^ Levin, Tobe: ”’Unspeakable Atrocities’: The Psycho-Sexual Etiology of Female Genital Mutilation. The Journal of Mind and Behavior 1(2):197-210, 1980.
^ Mackie, Gerry: “Ending Footbinding and Infibulation: A Convention Account.” American Sociological Review 61: 999-1017, 1996.
^ Hayes, Rose Oldfield: “Female Genital Mutilation, Fertility Control, Women’s Roles, and the Patrilineage in Modern Sudan: A Functional Analysis”. American Etnologist 2(4):617-633, 1975.
^ Cohen S D: ”Why aren’t Jewish women circumcised?” Gender & History 9(3):560-578, 1997.
^ Knight M: "Curing cut or ritual mutilation? Some remarks on the practice of female and male circumcision in Graeco-Roman Egypt". Isis 92:317-338, 2001.
^ WHO: ”Female Genital Mutilation”, http://www.who.int/
måndag 20 september 2010
Stening; Barbarisk metod i modern tid
Stening
Stening är en avrättningsmetod som använts genom hela den kända historien, och innebär att stenar kastas på den dömde tills han eller hon avlider. Bland annat tillämpades stening i Sumer, den äldsta kända kulturen i Mesopotamisk. I Bibeln nämns stening på många ställen, och det mest bekanta stället är Apg 7:59 där den förste martyren Stefanos stenas. I Koranen finns inget uttalat stöd för stening, men det förekommer andra kroppsstraff såsom piskning och handavhuggning. I haditherna föreskriver Muhammed däremot stening som bestraffning vid äktenskapsbrott.
Stening leder oftast till en långsam och plågsam död.
Stening i Bibeln
I Bibeln[1] (Endast Gamla Testamentet) finns det ett flertal uppmaningar att stena.
Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig. En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (3 Mos 20:26-27)
Herren talade till Mose: Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. (3 Mos 24:13-14)
Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas. (3 Mos 24:16)
Medan nu Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. Och då det inte var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, som Herren hade befallt Mose. (4 Mos 15:32-36)
Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. De skall säga till stadens äldste: ”Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.” Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta. (5 Mos 21:18-21)
Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel.
Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:20-21)
Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:23-24)
Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet. Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka. Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken.
De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken. De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor. (Hes 16:37-41)
Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. (Hes 23:46-47)
Stening inom islam
Ordet stening används inte i Koranen, men däremot finns det ett flertal hadither som beskriver hur Mohammed beordrar stening. Ett exempel:
- Dölj citerad text -
When Ma'iz bin Malik came to the Prophet (in order to confess), the Prophet said to him, "Probably you have only kissed (the lady), or winked, or looked at her?" He said, "No, O Allah's Apostle!" The Prophet said, using no euphemism, "Did you have sexual intercourse with her?" The narrator added: At that, (i.e. after his confession) the Prophet ordered that he be stoned (to death). (Volym 8, Bok 82, Nummer 113)
Ubada b. as-Samit reported: Allah’s Messenger (may peace be upon him) as saying: Receive (teaching) from me, receive (teaching) from me. Allah has ordained a way for those (women). When an unmarried male commits adultery with an unmarried female (they should receive) one hundred lashes and banishment for one year. And in case of married male committing adultery with a married female, they shall receive one hundred lashes and be stoned to death.”
(Sahih Muslim, Book 17: Number 4191[2])
Stening förekommer också än i dag som avrättningsmetod i vissa muslimska länder. Den dömde kan befinna sig i en grop eller grävas ned till midjan i marken, allt för att den dömde inte skall ha möjlighet att undkomma. Kvinnor kan grävas ned djupare eftersom steningen som sådan annars skulle kunna leda till att brösten exponeras, vilket ses som ett problem.
Källor
^ Bibeln.se, Svenska Bibelsällskapet
^ Sahih Muslim, Book 17: Number 4191, The Book Pertaining to Punishments Prescribed by Islam (Kitab Al-Hudud), University of Southern California
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Kvinnliga fångar i det ökända Evin-fängelset i Teheran fotograferade i juni i år, då internationella medier för första gången fick besöka fängelset.
Iranier stenas åter till döds
Publicerad: 6 oktober 2006, 05.48. Senast ändrad: 11 oktober 2007, 07.57
Sju iranska kvinnor och två män är i Iran dömda till döden genom stening på grund av äktenskapsbrott, uppger Amnesty International. Tillfälligt stopp för sådana dödsstraff infördes i Iran 2002. Men i maj uppges en man och en kvinna ha blivit avrättade genom stening.
Bland de dömda finns kvinnor som misshandlats, tvingats till prostitution eller nekats skilsmässa.
Fyrabarnsmamman Ashraf Kalhori, 37, fängslades 2002 och har suttit i Evin-fängelset i Teheran sedan dess. Hon är dömd till döden genom stening.
Bakgrunden till Ashraf Kalhoris öde är att hon försökte få skilsmässa, men nekades detta av en domare. Hennes man råkade i gräl med en granne, Mahmoud Mirzaei, som dödade maken.
Ashraf Kalhori beskylldes av polisen för att ha haft en affär med grannen, något hon först erkände men sedan tog tillbaka. Barnen, nu mellan 9 och 19 år, har hon inte sett sen hon greps för fyra år sedan. Hon är också dömd till femton års fängelse för medverkan till mord.
Men otroheten ska straffas med döden och avrättningen av fyrabarnsmamman var tänkt att verkställas i juli. Men hennes advokat, Shadi Sadr, lyckades få uppskov och har överklagat domen, enligt Amnesty International.
I iranska fängelser sitter sex olyckssystrar och två olycksbröder till Ashraf Kalhori. Dödsdomarna har kommit till Amnesty Internationals kännedom via iranska människorättsaktivister.
– I några fall har advokaterna lyckats få uppskov eller resning, säger en expert vid Amnestys
huvudkontor i London.
Två av de dödsdömda uppges ha blivit tvingade till prostitution, som exempelvis den misshandlade Kobra Najjar vars man var heroinmissbrukare. En kund till henne dödade den drogberoende mannen. Mördaren dömdes till döden (dock inte genom stening) men benådades av offrets familj sedan han betalat kompensation, eller blodspengar, till dem.
Kobra Najjar dömdes till åtta års fängelse för medverkan till mordet på sin man och till döden genom stening för otrohet. Hon har avtjänat sitt fängelsestraff och dödsdomen kan verkställas när som helst.
En nådeansökan har lämnats in för Kobra Najjar, uppger Amnesty som genom en internationell kampanj mot steningsstraffen hoppas kunna rädda de dödsdömda i Iran. Stening strider mot den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har ratificerat.
Men grundregeln i den iranska strafflagen är att gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott straffas med döden genom stening (dock med några undantag, exempelvis för gifta kvinnor som har en affär med en minderårig). Ogifta får ett relativt sett ”lindrigare” straff i form av piskrapp.
Men steningsdöden för den som är gift och otrogen ska verkställas på det mest plågsamma tänkbara sätt: den dödsdömda grävs ned i marken och stenarna som kastas ska enligt strafflagen ”inte vara så stora att de kan döda en människa genom ett eller två kast, och inte heller så små att de inte kan kallas för stenar”.
Några bilder av de dödsdömda har Amnesty International inte fått tillgång till.
År 2002 utfärdade rättsväsendet i Iran ett moratorium (tillfälligt stopp) för avrättning genom stening. Men enligt Amnesty avrättades en man och en kvinna på detta vis i maj i år vid en begravningsplats i Mashhad i östra Iran.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. Enligt Amnesty International är dödsstraff genom stening för otukt (när en gift person är otrogen) inskrivet i strafflagen i sex länder: Afghanistan, Iran, Förenade arabemiraten, Jemen, norra delen av Nigeria samt Sudan.
– Men på senare år känner vi endast till att sådana straff har verkställts i Afghanistan och Iran, säger Elisabeth Löfgren, presschef på Amnestys svenska sektion.
Koranen rekommenderar piskrapp för otukt. Dödsstraff för otukt omnämns i de omtvistade haditherna, berättelserna om profeten Mohammeds lära och leverne.
Enligt en modern islamisk rättstolkning måste sharialagen omtolkas till sin samtid. Turkiet försökte för två år sedan kriminalisera otrohet inom äktenskapet och straffa det med upp till tre års fängelse, men förslaget drogs tillbaka efter inhemsk och utländsk kritik.
I Iran är dödsstraff genom stening synnerligen omtvistat, inte minst bland advokater och människorättsförsvarare, men också bland dissidenter inom det shiitiska prästerskapet. Repressionen mot oliktänkande mullor är dock hård. Det finns särskilda domstolar för präster, där regimkritiska mullor riskerar att dömas till fängelse.
Modernisterna inom prästerskapet i Iran har en annan syn än regimen på frågor som rör kvinnors rättigheter, demokrati och den islamiska strafflagen.
Vid islams födelse, på 600-talet, var det bibliska inflytandet starkt på den Arabiska halvön, med dess öga för öga och tand för tand.
Islams födelse innebar också ett steg framåt i rättstolkningen jämfört med tidigare gamla stamtraditioner.
Stenades till döds av sin make
Afghanska kvinnor på väg genom Kabul. En kvinna stenades till döds för otrohet.
Foto: reuters
Kvinna dömdes för otrohet – älskare fick hundra piskrapp
Hon dömdes för otrohet. På söndagen blev Amina stenad till döds av sin äkta man. Påstådde älskaren fick hundra piskrapp.
29-åriga Amina är inte unik, men hon är den första kvinnan som blivit stenad sedan president Hamid Karzai kom till makten i Afghanistan.
I Argodistriktet där Amina bodde, var det tidigare vanligt att både män och kvinnor straffades med piskrapp och stening, men sedan talibanstyret försvann 2001 har ingen kvinna dödats på detta sätt.
Enligt polisen dömdes Amina till döden för äktenskapsbrott, som är olagligt enligt afghanistansk lag, och polischef Saha Jahan Noori säger till tidningsbyrån Reuters att straffet också verkställdes på söndagsmorgonen.
Stenades av egna maken
En reporter från BBC i Afghanistan berättar att kvinnans man nyligen kom hem efter fem år i Iran. Kvinnan ville då skiljas eftersom mannen inte kunde försörja henne. Som svar på detta anklagade då mannen kvinnan för otrohet, uppger BBC.
Enligt vittnen blev Amina utdragen från föräldrarnas hus av tjänstemän och stenades sedan, framför ögonen på vem som helst som ville titta, till döds av sin egen man. Hennes påstådde älskare kom undan med hundra piskrapp.
Även i andra länder, som exempelvis Iran och Nigeria straffas otrohet med piskrapp eller offentlig avrättning genom stening.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Systrarnas dom: stening till döds
Domen ändrades från 99 piskrapp till döden
De iranska systrarna Zohreh och Azar dömdes till 99 piskrapp för ”olovligt umgänge” med ett par män.
Men den ena kvinnans make var inte nöjd med straffet – och ärendet togs upp på nytt.
Detta har nu lett till att kvinnorna kommer att stenas till döds.
Det var en makens egen film, tagen med en övervakningskamera i hemmet, som fick högsta domstolen i Teheran att ta upp fallet på nytt. Bilderna visar systrarna Zohreh, 27, och Azar, 28, aom umgås med ett par män.
Straffades för "olovligt umgänge"
Zohreh och Azar dömdes först till piskstraffet för ”olovligt umgänge”, men i Högsta domstolens dom ändrades rubriceringen till otrohet - med stening som påföljd.
Kvinnorna medger att de varit tillsammans med männen, men förnekar att det skulle röra sig om någon sexuell relation.
– Jag är lärare och älskar mitt arbete men min man hindrade mig från att gå till jobbet. Han var alltid misstänksam och påstod att jag var otrogen, säger 27-åriga Zorheh till iranska tidningen Etemad, uppger aftenposten.no.
Amnesty protesterar
Kvinnornas försvarsadvokat Jabbar Solati protesterar mot beslutet.
– Domaren har inte tagit del av juridiska bevis som motbevisar påståendena om otrohet, säger Solati till Etemad.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. 2002 gick ayatolla Mahmoud Hashemi Shahroudi, dåvarande högsta ledaren för domstolarna i Iran, ut med ett moratorium, som kan göra att stening blir allt mer sällsynt. Men trots detta tillämpas dödstraffet fortfarande.
Amnesty vill förbjuda dödsstraff. När fallet med Zohreh och Azar blev känt för Amnesty iscensattes en så kallad blixtaktion som syftar till att få människor att protestera mot domen.
– Vi kräver att straffet omvandlas och att systrarna inte döms till döden, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare för Amnesty till aftonbladet.se.
Elva personer väntar på döden
Enligt Amnesty avrättades minst 177 människor i Iran under 2006, vilket är en ökning från tidigare år. I början av 2006 stenades en man och en kvinna till döds för att de ska ha haft en utomäktenskaplig relation. Några månader senare drabbades en annan man av samma öde.
– En kvinna var också anklagad för att ha varit otrogen men så vitt vi vet lever hon men sitter fängslad tillsammans med ett av sina barn, säger Elisabeth Löfgren.
Enligt Amnesty väntar nio kvinnor och två män i Iran på att få sin dödsdom verkställd.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
13-årig flicka stenades till döds – för att hon anmälde våldtäkt
Som privatperson kan du pressa regeringen att ta upp frågan om stening på internationell nivå.
Det är bästa sättet att nå förändring, tror svenska Amnesty efter att en 13-årig flicka stenats till döds i Somalia.
I måndags stenades Aisha Ibrahim Duhulow, 13, till döds inför tusentals människor.
Hennes brott var, enligt Amnesty International, att hon försökt anmäla en våldtäkt.
Flickans öde har upprört en hel värld.
Straffet anses vara ett av de grymmaste en människa kan få. Än värre blir det med tanke på flickans ringa ålder.
Regering utan kraft
Händelsen inträffade i Kismayo, Somalia. Gärningsmän är, uppger Amnesty International, den islamistmilis som innehar makten i staden. Och det är just där det verkliga problemet ligger, menar Ahmed Muhammed, ordförande i den svenska föreningen Somaliskt Forum.
– Det som hänt är djupt tragiskt, vi reagerar väldigt starkt på det. Kismayo ligger i en förhållandevis stabil region, ändå kunde det ske. Men det beror på att övergångsregeringen inte har makt att stå emot de islamistiska krafterna. De kan inte förhindra att sådant här händer, säger han.
Fattigdom problemet
Han menar att det huvudsakligen var ungdomar som genomförde steningen. Troligtvis är de kopplade till någon terroristorganisation.
– Problemet är den enorma fattigdom som råder i landet. De unga har ingenting att göra, inga jobb att gå till om dagarna. Landet måste komma på fötter om man ska få bukt med problemet.
Ahmed Muhammed berättar att han har två barn hemma. Att förklara för dem vad som hänt är en i det närmaste omöjlig uppgift.
Svårt att tro
– Det är svårt, de förstår inte vad som har hänt. De kan inte tro att människor kan göra något så grymt, säger han.
Genom Somaliskt Forum arbetar han för att förändra situationen i landet. Tillsammans arrangerar de workshops och håller debatter.
Försoningprocessen i Somalia måste påskyndas, menar han.
– Annars kommer fler liknande händelser att inträffa i framtiden.
"Pressa din regering”
Katarina Bergehed, kvinnorättsexpert vid svenska Amnesty, menar att det viktigaste sättet för att nå förändring är att synliggöra problemet och aktivt protestera mot det.
– Så länge det får ske i det tysta kommer ingenting att förändras. Inget land vill egentligen visa att kvinnor förtrycks och straffas på det här sättet.
Hon menar att man som privatperson kan pressa riksdagsledamöter och regering så att de fördömer oacceptabla handlingar i internationella sammanhang.
”Barbariskt straff”
– De kan ta upp frågan i EU och FN. Jag tror att det krävs internationella protester varje gång något sådan här sker.
Katarina Bergehed fortsätter:
– Stening är ett barbariskt straff. Händelsen i Somalia är ett brott mot såväl barns som kvinnors rättigheter.
Steningen av Aisha Ibrahim Duhulow utfördes enligt Amnesty International av ett 50-tal män. Omkring tusen personer ska ha bevittnat tragedin. Då några av dem försökte ingripa öppnade milisens vakter eld och dödade en liten pojke.
Försökte anmäla våldtäkt
Uppgifter om bakgrunden till det inträffade går isär. Talesmän för islamisterna säger till lokala medier att flickan hade erkänt äktenskapsbrott och var ”nöjd” med att straffas enligt islamisk lag.
Enligt Amnestys källor hade hon försökt anmäla att hon blivit våldtagen, varpå milisen grep henne i stället för gärningsmännen.
Islamistmilisen tog i augusti kontrollen över Kismayo från regeringsvänlig klanmilis.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Låt henne inte stenas till döds Sakine Mohammadi Ashtiani, är dömd 2010 till dömd till döden med stening , läs DN artiklar.
HOTAD Roonak Shahbaz Panahy, 31, riskerar att stenas om hon tvingas tillbaka till Iran, skriver Kurdo Baksi.
Kurdo Baksi: Sveriges anseende fläckas när vi avvisar hedersvåldsoffer
Den 31-åriga mamman Roonak Shahbaz Panahy är en jagad, mordhotad och rättslös kvinna såväl i sitt födelseland Iran som i Sverige där hon har sökt en fristad.
Låt mig presentera ett människoöde som bara är en pil i migrationsstatistiken.
Roonak reste in i Sverige den 17 mars 2005 och ansökte om asyl den 28 april 2005.
Båda hennes före detta män har, under tiden hon varit gift, misshandlat henne i Iran. Roonaks son, född 2001, lever med sin far i Iran. Efter skilsmässorna har båda männen trakasserat och hotat Roonak till livet.
Trots Roonaks polisanmälan har myndigheterna inte vidtagit några åtgärder för att skydda henne eftersom hennes problem med maken inte är ”samhällets problem”.
En misshandlad kvinna har ingen betydelse i Iran oavsett om hon utsätts för ”partnervåld” eller så kallat ”hedersrelaterat” våld. Ändå finns skillnader. Den stora skillnaden är att vid ”partnervåld” handlar det om en ensam partner som gör fel. Partnern har inte stöd av sin familj och vänner.
Vid ”hedersrelaterat” våld, däremot, stöds våldet och kan till och med vara sanktionerat av familjen, vännerna och samhället.
De svenska asylmyndigheterna har gett kalla handen till den skyddsbehövande Roonak.
Migrationsverket anser att hon har fått det stöd hon behöver från de iranska myndigheterna och att hennes anmälan har tagits på allvar.
Detta är inte sant. Hedersrelaterade hot och våld tas inte på allvar i Iran. Det iranska rättsväsendet kan inte jämföras med den västerländska och fungerar inte normalt. I hedersrelaterad misshandel och trakasserier saknar kvinnor alla rättigheter. Man behöver inte vara expert på Teheranregimen för att inse att rättsväsendet alltid är på männens sida i Iran.
De svenska asylmyndigheterna borde ta Roonaks situation och vädjanden på allvar. Sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala i januari 2002 har vi i Sverige livligt diskuterat hedersmord och alla människors lika värde. Exempelvis organiserade den svenska regeringen i december 2004 en internationell konferens i Stockholm om hedersmord och dess offer.
Sverige har i flera internationella dokument åtagit sig att stödja kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, och i de senaste ändringarna i asyllagstiftningen anses även hedersfrågan vara ett kriterium för asylbeviljan i Sverige. Sverige lever ändå inte upp till internationella konventioner.
Med Roonak-fallet tycks de svenska asylmyndigheterna ännu en gång svika kvinnor som flyr sitt land på grund av hedersrelaterat våld. Offren för hedersrelaterat våld bör inte lämnas ensamma åt sitt öde. Det är allas vår uppgift att hjälpa dessa förföljda och rättslösa kvinnor.
Det är glädjande att regeringen 2007 avsatte 50 miljoner kronor i arbetet mot hedersrelaterat våld, men att avvisa kvinnor till hedersmord är ansvarslöst!
Roonak tillhör en känd kurdisk familj. Hennes far avrättades av den iranska regimen på grund av aktiviteter i en i Iran förbjuden politisk organisation.
Roonak har ingen framtid i Iran och nekas till exempel fast arbete på grund av sin familjs politiska historia.
Roonak har även i Sverige fortsatt sin politiska kamp mot den iranska regimen. I Sverige har hon engagerat sig i den kurdiska rörelsen och arbetade länge i Stockholm på tv-kanalen Rojhelat som nyhetsuppläsare. I sändning mottog Roonak telefonsamtal, fax och mejl från kurder, särskilt i Iran.
Att medverka i en oppositionell tv-kanal betraktas som ett stort brott av Teheran-regimen.
Journalisterna Adnan Hassanpour och Hiwa Butimar som har skrivit kritiska artiklar om den iranska regimen är nu dömda till döden och kan avrättas när som helst.
Nu har migrationsmyndigheter och domstolar nekat Roonak en fristad i Sverige. Både jag och hennes advokat Olle Hancock tycker att detta är märkligt och oacceptabelt.
Sveriges goda anseende ifråga om mänskliga rättigheter befläckas alltmer. I enlighet med 4 kap. 1§ utlänningslagen känner Roonak ”välgrundad fruktan för att förföljas på grund av sin ras, sin politiska uppfattning och sitt kön”.
Låt inte Roonak stenas till döds i Iran!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Religioner har ingen plats i det moderna samhället
Det stod för några dagar sedan om en imam som fick PSYKBRYT under en barnbegravning eftersom det låg en nalle jämte pojken i kistan. Föräldrarna vägrade ta bort den så det slutade till sist med att imamen i vredesmod lämnade hela ceremonin.
Först tänker jag fint att det förstås inte är islam i sig som det är fel på utan bara just den där imamen, bla bla bla. Men sedan tänker jag att nej, det är visst islam det är fel på. Och kristendomen också för den delen, och judendomen, och typ alla andra religioner. Jag är trött på att man måste vara snäll och vidsynt och förstående mot folk som är dumma och trångsynta och oförstående. Det är som att de kommer undan med vad för svinerier som helst bara för att det handlar om tro.
Religionen säger: Bara genom att fjäska för gud får mänskan ett värde, och vill du ligga riktigt bra till skall du även pracka på andra guds vilja. Då kommer du till paradiset där du sedan kan ligga på ett moln och gona dig medan de som varit olydiga torteras i helvetet. Änglarna spelar harpa 24/7 och dränker ljudet av de förtappades plågade skrik därnedifrån.
Mm, ni hör ju själva, hela sagobygget är så pinsamt och efterblivet och psycho. Religionen hör inte hemma i ett modernt samhälle. Det är nog därför en del andliga vägledare övergett sin tro och numera mest påminner om nån sorts sämre psykologer. Jag tänker på det när jag läser en tanttidningsspalt där man kan ställa frågor till en präst. I det här numret är det en kvinna som ligger med sitt ex fastän han har en ny tjej, och hon undrar vad hon skall ta sig till. Prästen svarar typ att ojsan, det där låter krångligt men så kan det bli med gamla relationer, det är viktigt att man inte anklagar sig själv.
Men sanningen är ju att enligt religionen så borde den där kvinnan visst anklaga sig själv. Hon är en hora och skall få ögonen utrivna och händerna avhuggna, ja kanske rentav stenas till döds, så lär oss Bibeln. Guds vilja är ju evig och oföränderlig. Och pallar man inte att stå upp ens för något så grundläggande som de tio budorden så kanske man inte skall vara präst.
Till högre makter vänder sig mänskor när de är i nöd. Då vill de ha svar, inte en tafatt klapp på axeln. Det förstår inte den svenska kyrkan, den är helt förvirrad och har tappat greppet nu när den inte längre kan härska genom att hota med helvetet. Och jag kan inte låta bli att njuta av hur denna forna tyrann förödmjukar sig med fika till självkostnadspris, och kvinnliga präster som välsignar queerfolk, och kristna popband som sjunger att Jesus loves you. Hahaha. Det är så smärtsamt tydligt att religionen behöver mänskorna långt mer än mänskorna behöver religionen. Och vad vore väl en imam utan undersåtar?
Kärlek är inte namnet.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Stening är en avrättningsmetod som använts genom hela den kända historien, och innebär att stenar kastas på den dömde tills han eller hon avlider. Bland annat tillämpades stening i Sumer, den äldsta kända kulturen i Mesopotamisk. I Bibeln nämns stening på många ställen, och det mest bekanta stället är Apg 7:59 där den förste martyren Stefanos stenas. I Koranen finns inget uttalat stöd för stening, men det förekommer andra kroppsstraff såsom piskning och handavhuggning. I haditherna föreskriver Muhammed däremot stening som bestraffning vid äktenskapsbrott.
Stening leder oftast till en långsam och plågsam död.
Stening i Bibeln
I Bibeln[1] (Endast Gamla Testamentet) finns det ett flertal uppmaningar att stena.
Ni skall vara helgade åt mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig. En man eller en kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig skall straffas med döden. Man skall stena dem, skulden för deras död är deras egen. (3 Mos 20:26-27)
Herren talade till Mose: Mannen som förbannat skall föras utanför lägret. Alla som har hört orden skall lägga händerna på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. (3 Mos 24:13-14)
Var och en som smädar Herrens namn skall straffas med döden, hela menigheten skall stena honom. Den som smädar Namnet, han må vara invandrare eller infödd, skall dödas. (3 Mos 24:16)
Medan nu Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom inför Mose och Aron och hela menigheten. Och då det inte var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.
Och Herren sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret." Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, som Herren hade befallt Mose. (4 Mos 15:32-36)
Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port. De skall säga till stadens äldste: ”Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.” Då skall alla männen i staden stena honom till döds. Du skall utrota det onda ur folket. Hela Israels folk skall känna fruktan när de får höra talas om detta. (5 Mos 21:18-21)
Men om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel.
Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:20-21)
Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. Du skall utrota det onda ur folket. (5 Mos 22:23-24)
Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet. Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka. Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken.
De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken. De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor. (Hes 16:37-41)
Så säger Herren Gud: Båda upp en skara mot dem och utlämna dem åt skräck och plundring. Skaran skall stena dem och stympa dem med sina svärd, döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus. (Hes 23:46-47)
Stening inom islam
Ordet stening används inte i Koranen, men däremot finns det ett flertal hadither som beskriver hur Mohammed beordrar stening. Ett exempel:
- Dölj citerad text -
When Ma'iz bin Malik came to the Prophet (in order to confess), the Prophet said to him, "Probably you have only kissed (the lady), or winked, or looked at her?" He said, "No, O Allah's Apostle!" The Prophet said, using no euphemism, "Did you have sexual intercourse with her?" The narrator added: At that, (i.e. after his confession) the Prophet ordered that he be stoned (to death). (Volym 8, Bok 82, Nummer 113)
Ubada b. as-Samit reported: Allah’s Messenger (may peace be upon him) as saying: Receive (teaching) from me, receive (teaching) from me. Allah has ordained a way for those (women). When an unmarried male commits adultery with an unmarried female (they should receive) one hundred lashes and banishment for one year. And in case of married male committing adultery with a married female, they shall receive one hundred lashes and be stoned to death.”
(Sahih Muslim, Book 17: Number 4191[2])
Stening förekommer också än i dag som avrättningsmetod i vissa muslimska länder. Den dömde kan befinna sig i en grop eller grävas ned till midjan i marken, allt för att den dömde inte skall ha möjlighet att undkomma. Kvinnor kan grävas ned djupare eftersom steningen som sådan annars skulle kunna leda till att brösten exponeras, vilket ses som ett problem.
Källor
^ Bibeln.se, Svenska Bibelsällskapet
^ Sahih Muslim, Book 17: Number 4191, The Book Pertaining to Punishments Prescribed by Islam (Kitab Al-Hudud), University of Southern California
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Kvinnliga fångar i det ökända Evin-fängelset i Teheran fotograferade i juni i år, då internationella medier för första gången fick besöka fängelset.
Iranier stenas åter till döds
Publicerad: 6 oktober 2006, 05.48. Senast ändrad: 11 oktober 2007, 07.57
Sju iranska kvinnor och två män är i Iran dömda till döden genom stening på grund av äktenskapsbrott, uppger Amnesty International. Tillfälligt stopp för sådana dödsstraff infördes i Iran 2002. Men i maj uppges en man och en kvinna ha blivit avrättade genom stening.
Bland de dömda finns kvinnor som misshandlats, tvingats till prostitution eller nekats skilsmässa.
Fyrabarnsmamman Ashraf Kalhori, 37, fängslades 2002 och har suttit i Evin-fängelset i Teheran sedan dess. Hon är dömd till döden genom stening.
Bakgrunden till Ashraf Kalhoris öde är att hon försökte få skilsmässa, men nekades detta av en domare. Hennes man råkade i gräl med en granne, Mahmoud Mirzaei, som dödade maken.
Ashraf Kalhori beskylldes av polisen för att ha haft en affär med grannen, något hon först erkände men sedan tog tillbaka. Barnen, nu mellan 9 och 19 år, har hon inte sett sen hon greps för fyra år sedan. Hon är också dömd till femton års fängelse för medverkan till mord.
Men otroheten ska straffas med döden och avrättningen av fyrabarnsmamman var tänkt att verkställas i juli. Men hennes advokat, Shadi Sadr, lyckades få uppskov och har överklagat domen, enligt Amnesty International.
I iranska fängelser sitter sex olyckssystrar och två olycksbröder till Ashraf Kalhori. Dödsdomarna har kommit till Amnesty Internationals kännedom via iranska människorättsaktivister.
– I några fall har advokaterna lyckats få uppskov eller resning, säger en expert vid Amnestys
huvudkontor i London.
Två av de dödsdömda uppges ha blivit tvingade till prostitution, som exempelvis den misshandlade Kobra Najjar vars man var heroinmissbrukare. En kund till henne dödade den drogberoende mannen. Mördaren dömdes till döden (dock inte genom stening) men benådades av offrets familj sedan han betalat kompensation, eller blodspengar, till dem.
Kobra Najjar dömdes till åtta års fängelse för medverkan till mordet på sin man och till döden genom stening för otrohet. Hon har avtjänat sitt fängelsestraff och dödsdomen kan verkställas när som helst.
En nådeansökan har lämnats in för Kobra Najjar, uppger Amnesty som genom en internationell kampanj mot steningsstraffen hoppas kunna rädda de dödsdömda i Iran. Stening strider mot den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har ratificerat.
Men grundregeln i den iranska strafflagen är att gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott straffas med döden genom stening (dock med några undantag, exempelvis för gifta kvinnor som har en affär med en minderårig). Ogifta får ett relativt sett ”lindrigare” straff i form av piskrapp.
Men steningsdöden för den som är gift och otrogen ska verkställas på det mest plågsamma tänkbara sätt: den dödsdömda grävs ned i marken och stenarna som kastas ska enligt strafflagen ”inte vara så stora att de kan döda en människa genom ett eller två kast, och inte heller så små att de inte kan kallas för stenar”.
Några bilder av de dödsdömda har Amnesty International inte fått tillgång till.
År 2002 utfärdade rättsväsendet i Iran ett moratorium (tillfälligt stopp) för avrättning genom stening. Men enligt Amnesty avrättades en man och en kvinna på detta vis i maj i år vid en begravningsplats i Mashhad i östra Iran.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. Enligt Amnesty International är dödsstraff genom stening för otukt (när en gift person är otrogen) inskrivet i strafflagen i sex länder: Afghanistan, Iran, Förenade arabemiraten, Jemen, norra delen av Nigeria samt Sudan.
– Men på senare år känner vi endast till att sådana straff har verkställts i Afghanistan och Iran, säger Elisabeth Löfgren, presschef på Amnestys svenska sektion.
Koranen rekommenderar piskrapp för otukt. Dödsstraff för otukt omnämns i de omtvistade haditherna, berättelserna om profeten Mohammeds lära och leverne.
Enligt en modern islamisk rättstolkning måste sharialagen omtolkas till sin samtid. Turkiet försökte för två år sedan kriminalisera otrohet inom äktenskapet och straffa det med upp till tre års fängelse, men förslaget drogs tillbaka efter inhemsk och utländsk kritik.
I Iran är dödsstraff genom stening synnerligen omtvistat, inte minst bland advokater och människorättsförsvarare, men också bland dissidenter inom det shiitiska prästerskapet. Repressionen mot oliktänkande mullor är dock hård. Det finns särskilda domstolar för präster, där regimkritiska mullor riskerar att dömas till fängelse.
Modernisterna inom prästerskapet i Iran har en annan syn än regimen på frågor som rör kvinnors rättigheter, demokrati och den islamiska strafflagen.
Vid islams födelse, på 600-talet, var det bibliska inflytandet starkt på den Arabiska halvön, med dess öga för öga och tand för tand.
Islams födelse innebar också ett steg framåt i rättstolkningen jämfört med tidigare gamla stamtraditioner.
Stenades till döds av sin make
Afghanska kvinnor på väg genom Kabul. En kvinna stenades till döds för otrohet.
Foto: reuters
Kvinna dömdes för otrohet – älskare fick hundra piskrapp
Hon dömdes för otrohet. På söndagen blev Amina stenad till döds av sin äkta man. Påstådde älskaren fick hundra piskrapp.
29-åriga Amina är inte unik, men hon är den första kvinnan som blivit stenad sedan president Hamid Karzai kom till makten i Afghanistan.
I Argodistriktet där Amina bodde, var det tidigare vanligt att både män och kvinnor straffades med piskrapp och stening, men sedan talibanstyret försvann 2001 har ingen kvinna dödats på detta sätt.
Enligt polisen dömdes Amina till döden för äktenskapsbrott, som är olagligt enligt afghanistansk lag, och polischef Saha Jahan Noori säger till tidningsbyrån Reuters att straffet också verkställdes på söndagsmorgonen.
Stenades av egna maken
En reporter från BBC i Afghanistan berättar att kvinnans man nyligen kom hem efter fem år i Iran. Kvinnan ville då skiljas eftersom mannen inte kunde försörja henne. Som svar på detta anklagade då mannen kvinnan för otrohet, uppger BBC.
Enligt vittnen blev Amina utdragen från föräldrarnas hus av tjänstemän och stenades sedan, framför ögonen på vem som helst som ville titta, till döds av sin egen man. Hennes påstådde älskare kom undan med hundra piskrapp.
Även i andra länder, som exempelvis Iran och Nigeria straffas otrohet med piskrapp eller offentlig avrättning genom stening.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Systrarnas dom: stening till döds
Domen ändrades från 99 piskrapp till döden
De iranska systrarna Zohreh och Azar dömdes till 99 piskrapp för ”olovligt umgänge” med ett par män.
Men den ena kvinnans make var inte nöjd med straffet – och ärendet togs upp på nytt.
Detta har nu lett till att kvinnorna kommer att stenas till döds.
Det var en makens egen film, tagen med en övervakningskamera i hemmet, som fick högsta domstolen i Teheran att ta upp fallet på nytt. Bilderna visar systrarna Zohreh, 27, och Azar, 28, aom umgås med ett par män.
Straffades för "olovligt umgänge"
Zohreh och Azar dömdes först till piskstraffet för ”olovligt umgänge”, men i Högsta domstolens dom ändrades rubriceringen till otrohet - med stening som påföljd.
Kvinnorna medger att de varit tillsammans med männen, men förnekar att det skulle röra sig om någon sexuell relation.
– Jag är lärare och älskar mitt arbete men min man hindrade mig från att gå till jobbet. Han var alltid misstänksam och påstod att jag var otrogen, säger 27-åriga Zorheh till iranska tidningen Etemad, uppger aftenposten.no.
Amnesty protesterar
Kvinnornas försvarsadvokat Jabbar Solati protesterar mot beslutet.
– Domaren har inte tagit del av juridiska bevis som motbevisar påståendena om otrohet, säger Solati till Etemad.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia. 2002 gick ayatolla Mahmoud Hashemi Shahroudi, dåvarande högsta ledaren för domstolarna i Iran, ut med ett moratorium, som kan göra att stening blir allt mer sällsynt. Men trots detta tillämpas dödstraffet fortfarande.
Amnesty vill förbjuda dödsstraff. När fallet med Zohreh och Azar blev känt för Amnesty iscensattes en så kallad blixtaktion som syftar till att få människor att protestera mot domen.
– Vi kräver att straffet omvandlas och att systrarna inte döms till döden, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare för Amnesty till aftonbladet.se.
Elva personer väntar på döden
Enligt Amnesty avrättades minst 177 människor i Iran under 2006, vilket är en ökning från tidigare år. I början av 2006 stenades en man och en kvinna till döds för att de ska ha haft en utomäktenskaplig relation. Några månader senare drabbades en annan man av samma öde.
– En kvinna var också anklagad för att ha varit otrogen men så vitt vi vet lever hon men sitter fängslad tillsammans med ett av sina barn, säger Elisabeth Löfgren.
Enligt Amnesty väntar nio kvinnor och två män i Iran på att få sin dödsdom verkställd.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
13-årig flicka stenades till döds – för att hon anmälde våldtäkt
Som privatperson kan du pressa regeringen att ta upp frågan om stening på internationell nivå.
Det är bästa sättet att nå förändring, tror svenska Amnesty efter att en 13-årig flicka stenats till döds i Somalia.
I måndags stenades Aisha Ibrahim Duhulow, 13, till döds inför tusentals människor.
Hennes brott var, enligt Amnesty International, att hon försökt anmäla en våldtäkt.
Flickans öde har upprört en hel värld.
Straffet anses vara ett av de grymmaste en människa kan få. Än värre blir det med tanke på flickans ringa ålder.
Regering utan kraft
Händelsen inträffade i Kismayo, Somalia. Gärningsmän är, uppger Amnesty International, den islamistmilis som innehar makten i staden. Och det är just där det verkliga problemet ligger, menar Ahmed Muhammed, ordförande i den svenska föreningen Somaliskt Forum.
– Det som hänt är djupt tragiskt, vi reagerar väldigt starkt på det. Kismayo ligger i en förhållandevis stabil region, ändå kunde det ske. Men det beror på att övergångsregeringen inte har makt att stå emot de islamistiska krafterna. De kan inte förhindra att sådant här händer, säger han.
Fattigdom problemet
Han menar att det huvudsakligen var ungdomar som genomförde steningen. Troligtvis är de kopplade till någon terroristorganisation.
– Problemet är den enorma fattigdom som råder i landet. De unga har ingenting att göra, inga jobb att gå till om dagarna. Landet måste komma på fötter om man ska få bukt med problemet.
Ahmed Muhammed berättar att han har två barn hemma. Att förklara för dem vad som hänt är en i det närmaste omöjlig uppgift.
Svårt att tro
– Det är svårt, de förstår inte vad som har hänt. De kan inte tro att människor kan göra något så grymt, säger han.
Genom Somaliskt Forum arbetar han för att förändra situationen i landet. Tillsammans arrangerar de workshops och håller debatter.
Försoningprocessen i Somalia måste påskyndas, menar han.
– Annars kommer fler liknande händelser att inträffa i framtiden.
"Pressa din regering”
Katarina Bergehed, kvinnorättsexpert vid svenska Amnesty, menar att det viktigaste sättet för att nå förändring är att synliggöra problemet och aktivt protestera mot det.
– Så länge det får ske i det tysta kommer ingenting att förändras. Inget land vill egentligen visa att kvinnor förtrycks och straffas på det här sättet.
Hon menar att man som privatperson kan pressa riksdagsledamöter och regering så att de fördömer oacceptabla handlingar i internationella sammanhang.
”Barbariskt straff”
– De kan ta upp frågan i EU och FN. Jag tror att det krävs internationella protester varje gång något sådan här sker.
Katarina Bergehed fortsätter:
– Stening är ett barbariskt straff. Händelsen i Somalia är ett brott mot såväl barns som kvinnors rättigheter.
Steningen av Aisha Ibrahim Duhulow utfördes enligt Amnesty International av ett 50-tal män. Omkring tusen personer ska ha bevittnat tragedin. Då några av dem försökte ingripa öppnade milisens vakter eld och dödade en liten pojke.
Försökte anmäla våldtäkt
Uppgifter om bakgrunden till det inträffade går isär. Talesmän för islamisterna säger till lokala medier att flickan hade erkänt äktenskapsbrott och var ”nöjd” med att straffas enligt islamisk lag.
Enligt Amnestys källor hade hon försökt anmäla att hon blivit våldtagen, varpå milisen grep henne i stället för gärningsmännen.
Islamistmilisen tog i augusti kontrollen över Kismayo från regeringsvänlig klanmilis.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Låt henne inte stenas till döds Sakine Mohammadi Ashtiani, är dömd 2010 till dömd till döden med stening , läs DN artiklar.
HOTAD Roonak Shahbaz Panahy, 31, riskerar att stenas om hon tvingas tillbaka till Iran, skriver Kurdo Baksi.
Kurdo Baksi: Sveriges anseende fläckas när vi avvisar hedersvåldsoffer
Den 31-åriga mamman Roonak Shahbaz Panahy är en jagad, mordhotad och rättslös kvinna såväl i sitt födelseland Iran som i Sverige där hon har sökt en fristad.
Låt mig presentera ett människoöde som bara är en pil i migrationsstatistiken.
Roonak reste in i Sverige den 17 mars 2005 och ansökte om asyl den 28 april 2005.
Båda hennes före detta män har, under tiden hon varit gift, misshandlat henne i Iran. Roonaks son, född 2001, lever med sin far i Iran. Efter skilsmässorna har båda männen trakasserat och hotat Roonak till livet.
Trots Roonaks polisanmälan har myndigheterna inte vidtagit några åtgärder för att skydda henne eftersom hennes problem med maken inte är ”samhällets problem”.
En misshandlad kvinna har ingen betydelse i Iran oavsett om hon utsätts för ”partnervåld” eller så kallat ”hedersrelaterat” våld. Ändå finns skillnader. Den stora skillnaden är att vid ”partnervåld” handlar det om en ensam partner som gör fel. Partnern har inte stöd av sin familj och vänner.
Vid ”hedersrelaterat” våld, däremot, stöds våldet och kan till och med vara sanktionerat av familjen, vännerna och samhället.
De svenska asylmyndigheterna har gett kalla handen till den skyddsbehövande Roonak.
Migrationsverket anser att hon har fått det stöd hon behöver från de iranska myndigheterna och att hennes anmälan har tagits på allvar.
Detta är inte sant. Hedersrelaterade hot och våld tas inte på allvar i Iran. Det iranska rättsväsendet kan inte jämföras med den västerländska och fungerar inte normalt. I hedersrelaterad misshandel och trakasserier saknar kvinnor alla rättigheter. Man behöver inte vara expert på Teheranregimen för att inse att rättsväsendet alltid är på männens sida i Iran.
De svenska asylmyndigheterna borde ta Roonaks situation och vädjanden på allvar. Sedan Fadime Sahindal mördades i Uppsala i januari 2002 har vi i Sverige livligt diskuterat hedersmord och alla människors lika värde. Exempelvis organiserade den svenska regeringen i december 2004 en internationell konferens i Stockholm om hedersmord och dess offer.
Sverige har i flera internationella dokument åtagit sig att stödja kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, och i de senaste ändringarna i asyllagstiftningen anses även hedersfrågan vara ett kriterium för asylbeviljan i Sverige. Sverige lever ändå inte upp till internationella konventioner.
Med Roonak-fallet tycks de svenska asylmyndigheterna ännu en gång svika kvinnor som flyr sitt land på grund av hedersrelaterat våld. Offren för hedersrelaterat våld bör inte lämnas ensamma åt sitt öde. Det är allas vår uppgift att hjälpa dessa förföljda och rättslösa kvinnor.
Det är glädjande att regeringen 2007 avsatte 50 miljoner kronor i arbetet mot hedersrelaterat våld, men att avvisa kvinnor till hedersmord är ansvarslöst!
Roonak tillhör en känd kurdisk familj. Hennes far avrättades av den iranska regimen på grund av aktiviteter i en i Iran förbjuden politisk organisation.
Roonak har ingen framtid i Iran och nekas till exempel fast arbete på grund av sin familjs politiska historia.
Roonak har även i Sverige fortsatt sin politiska kamp mot den iranska regimen. I Sverige har hon engagerat sig i den kurdiska rörelsen och arbetade länge i Stockholm på tv-kanalen Rojhelat som nyhetsuppläsare. I sändning mottog Roonak telefonsamtal, fax och mejl från kurder, särskilt i Iran.
Att medverka i en oppositionell tv-kanal betraktas som ett stort brott av Teheran-regimen.
Journalisterna Adnan Hassanpour och Hiwa Butimar som har skrivit kritiska artiklar om den iranska regimen är nu dömda till döden och kan avrättas när som helst.
Nu har migrationsmyndigheter och domstolar nekat Roonak en fristad i Sverige. Både jag och hennes advokat Olle Hancock tycker att detta är märkligt och oacceptabelt.
Sveriges goda anseende ifråga om mänskliga rättigheter befläckas alltmer. I enlighet med 4 kap. 1§ utlänningslagen känner Roonak ”välgrundad fruktan för att förföljas på grund av sin ras, sin politiska uppfattning och sitt kön”.
Låt inte Roonak stenas till döds i Iran!
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Religioner har ingen plats i det moderna samhället
Det stod för några dagar sedan om en imam som fick PSYKBRYT under en barnbegravning eftersom det låg en nalle jämte pojken i kistan. Föräldrarna vägrade ta bort den så det slutade till sist med att imamen i vredesmod lämnade hela ceremonin.
Först tänker jag fint att det förstås inte är islam i sig som det är fel på utan bara just den där imamen, bla bla bla. Men sedan tänker jag att nej, det är visst islam det är fel på. Och kristendomen också för den delen, och judendomen, och typ alla andra religioner. Jag är trött på att man måste vara snäll och vidsynt och förstående mot folk som är dumma och trångsynta och oförstående. Det är som att de kommer undan med vad för svinerier som helst bara för att det handlar om tro.
Religionen säger: Bara genom att fjäska för gud får mänskan ett värde, och vill du ligga riktigt bra till skall du även pracka på andra guds vilja. Då kommer du till paradiset där du sedan kan ligga på ett moln och gona dig medan de som varit olydiga torteras i helvetet. Änglarna spelar harpa 24/7 och dränker ljudet av de förtappades plågade skrik därnedifrån.
Mm, ni hör ju själva, hela sagobygget är så pinsamt och efterblivet och psycho. Religionen hör inte hemma i ett modernt samhälle. Det är nog därför en del andliga vägledare övergett sin tro och numera mest påminner om nån sorts sämre psykologer. Jag tänker på det när jag läser en tanttidningsspalt där man kan ställa frågor till en präst. I det här numret är det en kvinna som ligger med sitt ex fastän han har en ny tjej, och hon undrar vad hon skall ta sig till. Prästen svarar typ att ojsan, det där låter krångligt men så kan det bli med gamla relationer, det är viktigt att man inte anklagar sig själv.
Men sanningen är ju att enligt religionen så borde den där kvinnan visst anklaga sig själv. Hon är en hora och skall få ögonen utrivna och händerna avhuggna, ja kanske rentav stenas till döds, så lär oss Bibeln. Guds vilja är ju evig och oföränderlig. Och pallar man inte att stå upp ens för något så grundläggande som de tio budorden så kanske man inte skall vara präst.
Till högre makter vänder sig mänskor när de är i nöd. Då vill de ha svar, inte en tafatt klapp på axeln. Det förstår inte den svenska kyrkan, den är helt förvirrad och har tappat greppet nu när den inte längre kan härska genom att hota med helvetet. Och jag kan inte låta bli att njuta av hur denna forna tyrann förödmjukar sig med fika till självkostnadspris, och kvinnliga präster som välsignar queerfolk, och kristna popband som sjunger att Jesus loves you. Hahaha. Det är så smärtsamt tydligt att religionen behöver mänskorna långt mer än mänskorna behöver religionen. Och vad vore väl en imam utan undersåtar?
Kärlek är inte namnet.
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)